Väckte jag dig? Vilken tur, det är ju långt inpå förmiddagen!Skadeglad röst i telefonen. Vi har pratat om detta förut, men det är ständigt aktuellt: Människor har olika dygnsrytm, och i detta läggs allt emellanåt till synes skämtsamma värderingar. Jo, till synes, för i verkligheten är de inte helt på skämt. Kvällsmänniskor, för att inte tala om nattmänniskor, betraktas med viss misstänksamhet och förväntas anpassa sig efter det samhälle med morgontider vi har.
I skolan ställer detta till problem. Elever med annan dygnsrytm än den gängse har ibland svårt att anpassa sig till att börja sin dag åtta, eller halv nio. De kan ta sig till skolan, men att sitta i ett klassrum, fokusera, koncentrera sig och faktiskt prestera är svårt när man knappt är vaken. Har de då ett ämne enbart på morgontimmarna, svenska, matte, samhällskunskap gör ingen större skillnad, hamnar de i ett läge där de inte har möjlighet att visa sig från sin bästa sida, överhuvudtaget, i det ämnet.
Samtidigt, i samma klass, sitter elever som är på toppen av sin prestationsförmåga just under morgontimmarna, och som tappar orken framåt eftermiddagen. Därför är alternativet att helt enkelt börja skoldagen tio eller rent av ännu senare inte heller optimalt. Distansstudier möjliggör ju för eleven att helt anpassa tiderna efter sig själv, men det är inte för alla. Få tonåringar har t ex den självdisciplin som tarvas.
Nej, det förefaller behövas ett fjärde alternativ. En flexibilitet där det finns utrymme för både morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Vad sägs om att erbjuda morgonlektionen i repris på eftermiddagen, så får eleverna själva välja vilken grupp de önskar tillhöra, morgongruppen eller eftermiddagsgruppen? Detta kräver en flexibel syn på detta med klasser, morgonelever från olika klasser blandas i mattesalen på måndagmorgon, och deras klasskamrater möts på eftermiddagen i samma sal. För läraren blir det inga fler lektioner, för skolan inga högre kostnader, och för eleverna blir det vinst i form av möjlighet att anpassa skolgången efter dygnsrytmen.
Jag tror det skulle funka, vad tror ni?
Ännu en smart iakttagelse och tankebana. Vet inte ifall det skulle fungera (mycket möjligt dock), men jag VET att det skulle vara mer än värt att försöka!
SvaraRaderaIngela for skolminister! ;)
Tack, visst vore det en god idé! Jag tror det skulle höja snittnärvaron i landet, och framförallt främja inlärandet.
SvaraRaderaAntagligen. Och Det ökar ju flexibiliteten ifall man behöver vara ledig och så med. Det varkar ha många fördelar. Du kanske skulle ta och föreslå det för ledningen på Hvilan? I varje fall som ett framtida projekt att testa...?
SvaraRaderaDet verkar ha väldigt många fördelar, även för oss lärare som skulle få grupper med alerta elever.
SvaraRaderaJag har testat flextid på mellanstadiet och det fungerade utmärkt. Man behöver ju vara några klasser (och alltså lärare) som samarbetar för att få det att gå ihop, men annars var det inga problem. Vi lät eleverna arbeta efter egna arbetsscheman den första eller sista timmen varje dag. Alltså kunde de komma (och gå hem) tidigt eller lite senare och ändå vara i skolan lika länge. Genomgångar hade vi alltid mitt på dagen när alla var där och uppdelat i "våra egna" klasser. Den första och sista timmen blev det ju blandade grupper som vi lärare turades om att ha, men det var inga problem eftersom eleverna kände varandra väl och vi lärare planerade allt till arbetsschemat för alla klasser tillsammans.
SvaraRaderaTjo, där ser man, det finns alltså redan i verkligheten och fungerar! Härligt, jag ser ingen orsak till att det inte skulle fungera vidare uppåt i åldrarna heller.
SvaraRaderaJag undrar, märkte ni någon skillnad på barnens arbetsinsats, kreativitet och lärande när ni gick över till flexiblare arbetstid?
Jag hör till kvällmänniskorna. När jag gick i skolan så var första lektionen totalt intet sägande eftersom jag helt enkelt inte klarade av att koncentrera mig. När jag jobbade på kontor och började 8 så satt jag rakt upp och ner på stolen fram till 9.30 sen vaknade jag. Det fanns morgnar då det hände att jag inte ens kom för mig att starta datorn. Nej fy. Morronen är helig!! Då ska jag sova!
SvaraRaderaDu är en klok kvinna du Morrica!
Tack, och vilken perfekt illustration på vad jag menar! Tänk så bra då om de elever som var som du när du var liten kunde få börja tio istället, och vara duktiga hela dagen istället för att halvsova bort första lektionen och bli betraktade som latmaskar.
SvaraRaderaFör det, kära lärarekollegor, blir de väldigt ofta, det vore bara fånigt att försöka förneka.
Jag såg på Nyhetsmorgon om någon skola som hade en sådan uppdelning. Eleverna i eftermiddagsklassen intervjuades och de var så nöjda.
SvaraRaderaJag är själv uppvuxen i en familj med två dygnsrytmer. Är själv som mestkreativ mellan 20-23
Härligt, fler bevis för att metoden faktiskt fungerar! Det är ju så självklart egentligen, som du säger Anna är det många som växer upp i familjer med olika dygnsrytmer och det brukar gå så bra så.
SvaraRaderaSom vanligt är det svårt att utvärdera liknande åtgärder när man inte genomför ett stort projekt i just det syftet. Vi försökte inte ens jämföra resultat på något sätt och reflekterade inte aktivt över det. (Det var länge sedan och föll sig bara naturligt att genomföra...) Det vi upplevde starkast var att vi fick väldigt god kontakt med eleverna och att arbetet flöt på bra under morgon- och eftermiddagstimmarna... Vad det berodde på vet jag inte. Att det var lite speciellt med varierande lärare/elever? Att eleverna upplevde valfrihet? Att det passade med dygnsrytmen? Jag vet inte, men det var trevligt och kändes effektivt.
SvaraRaderaDet är ju ofta så man gör, man ändrar på något för att det ska fundera där och då, och reflekterar inte så mycket mer kring det hela. Men när du säger det så slår det mig att vore jag skolforskare så vore detta mitt nya forskningsområdet....
SvaraRadera