Ilskesonett på frustrerad meter

Jag går

Jag tar inte striden, jag vänder dig ryggen, jag går.
Jag går, jag backar, jag är inte rädd att förlora.
Nej, jag drar mig bort för att saker så fort blir för stora
så låt mig nu gå, du kan inte vinna, det du sår

är draksådd, och det är en skörd jag aldrig vill röra.
Jag är inte rädd att förlora, jag vet att jag vinner
om striden blir av. Men än finns det tid. Jag hinner
tänka och går. Det finns inget annat att göra.

Jag vet att jag vinner. Men du klarar inte förlora.
Du kan inte stå rak och ta en förlust, du droppar
din bitterhets etter i kalken och sedan så doppar
du dolkar däri, vassa men inte för stora.

De vill jag inte ha i min rygg. Varför
låter jag dig tro att du vann? Därför.