fredag 9 januari 2009

Att falla igenom

Visste ni att det finns ett hål i tiden? Ett hål som man, om man har otur, kan falla igenom. Jo, det är sant. Ni vet på nyårsnatten, innan klockan börjar slå, så är det fortfarande det gamla året. Nu senast var det t ex 2008 innan klockan började slå. När det tolfte slaget förklingat är det nya året inne.

Men mellan det första slaget och det sista slaget så var det varken år 2008 eller år 2009. Då, precis då, drog det genom världen, hålet i tiden, precis som det gjort varje nyårsafton sen urminnes tider. Har man otur så faller man igenom. Det kan bara ske om ingen tittar på en, och man råkar befinna sig där hålet drar förbi, men vem vet var det är? Det syns ju bara där ingen tittar!

Ni fnyser? Ni tror jag hittar på? Jo, ni är lyckliga ni som kan fnysa, men jag ska säga er att för inte alls länge sedan, ungefär då när din mormors mamma var lika gammal som du är nu, så var där en ung flicka, ungefär åtta var hon det året om jag inte minns fel, som också fnös. Hon gömde sig, den eländiga ungen, bakom ett par buskar i den kalla trädgården när familjen och vännerna gick ut för att hälsa det nya året välkommet. Ingen såg henne, förutom hålet.

De fann hennes hårband på busken dagen efter, när solen gått upp och de kom hem efter att ha letat igenom hela staden under natten. Men henne såg ingen i familjen någonsin igen.

Så kan det gå för den som gömmer sig i natten, bara för att man inte tror på vad gammalt folk säger. Tror du vi varit såhär gamla om vi fnyst och gömt oss?


Ungefär sånt undviker engelska föräldrar, om man ska tro på Aftonbladets artikel, att berätta om för sina barn. Det är inte politiskt korrekt, och barnen kan bli skrämda och drömma otäcka drömmar. De kan till och med inspireras till otrevliga lekar! Bättre då med bara roliga sagor om luddiga djur som gör gulliga saker, och inte så mycket mer.

När kvällsrävarna jagar Lilla Syster Kanin och Storebror, som glömde tiden och stannade ute för länge, riskerar barnen att bli skrämda men söta föräldrar, de riskerar också att lära sig hålla tiden. Det är ingen dum risk. När ni läser Bockarna Bruse blir de rädda för trollet men lär sig att det lönar sig bättre att förhandla och snacka än att försöka ta sig förbi med våld.

Sagoskatten behöver inte uppdateras, och inte förgulligas (framförallt inte det!) men den behöver kompletteras med sagor som lär barnen hantera farorna av idag. Också.

Hur det gick för flickan? Jo, jag tog mig ut ur hålet igen en nyårsnatt i början av sjuttiotalet, när någon råkade fästa blicken åt det håll där busken stått ; )

2 kommentarer:

  1. Jag hoppas du har sett Lost in Austen i jul som tar diskussionen om faror och lockelser i litteraturen ett par steg längre!

    Nog är det underligt med en konstsyn som tror att det går att göra livet ofarligt. För mig var filmen om Peter Pans skapare helgens stora filmupplevelse.

    SvaraRadera
  2. Nej, den har jag inte sett, inte ens hört talas om. Tack för tipset! Var det Finding Neverland du såg? Den är underbar på så många sätt och vis, jag brukar använda den i olika projekt i skolan då och då, och eleverna brukar tycka om den.

    Ja, det finns en fara i detta att försöka göra allt så idylliskt och ofarligt. Människor som tror världen är ofarlig blir vårdslösa, både om sig själva och om varandra.

    SvaraRadera