Jag är av hamnsjåarsläkte, släktled efter släktled har släpat, burit, lyft, baxat och svurit långa osande haranger. Nu bor jag i inlandet, saknar doften av hav och tång i dimman men har kvar språket.
Det var varningen. Nu blir det eder, för somliga händelser finns inget annat lämpligt språkbruk:
Helvetes satans jävla förbannelse. Ungar, ungdomar, unga vuxna, livet är för djälva tungt ibland, visst fan är det det. Ibland känns det helt jävla svart och fullkomligt jävla hopplöst. Rent åt helvete med hela skiten, och man tror att nu satan blir det aldrig bättre.
Ge då för helvete inte upp. För det blir bättre.
Tror ni jag blev såhär jävla gammal utan att ha varit nere för räkning? Så fan heller. Femtioelva jävla smällar har jag tagit, långt nere i leran har jag varit, och jag kommer att åka dit igen, det kan jag lova.
Men det blir bättre.
Det blir bättre.
Jag svär.
Det blir bättre.
Scream for me!
14 år sedan
Långa haranger kanske hjälper. Jag känner själv för att prova några väl valda sådana just nu.
SvaraRaderaJag hoppas allt är väl med dig?
Det gör det, jag undrar om det inte är rent av medicinskt påvisat att långa haranger har en avstressande och harmoniserande verkan? Det borde det vara annars, någon hugade får sätta igång att forska på saken. Det ändrar inte faktum, men det gör faktum lättare att hantera, helt enkelt.
SvaraRadera