Veckans kulturfyra

Veckans Kulturfyra handlar om gripande historier och rena sömnpillren

Jag såg en förhandsvisning av Lukas Moodyssons nya film Mammut i måndags och jag var på en presskonferens med honom på tisdagen. Filmen Mammut grep mig starkt och jag går fortfarande och tänker på filmen.


1. Vilken film har gripit dig mest?

Utan tveckan the Notebook, så vacker, så rörande, så underbar och vilket slut!



2. När jag såg Stålmannen första gången på bio somnade jag mitt i filmen. Har du somnat i någon film någon gång?

Oh ja! Mel Gibson's Passion of the Christ t ex. Trots flera försök har jag aldrig lyckats se den till slut. Skådespelarna stolpar omkring som förskrämda giraffer och pratar styltigt något som ska föreställa, antar jag, forntidshebreiska, alla förefaller så uppfyllda av storheten de känner i historien de ska berätta att det bara blir pekoral av alltsammans. Bedrövligt! Förtjänar inte ens en trailer.

3. En del böcker griper tag i mig så mycket att jag inte kan sluta läsa, jag tar med mig boken och läser på kafferasten och på bussen och läser hellre än pratar med arbetskamraterna. Henning Mankells första Wallander-böcker var sådana som jag inte kunde lägga ifrån mig utan bara ville läsa, läsa, läsa. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?

Det händer ibland, senast var det nog Stephen King's the Dark Tower som ständigt låg i min ficka och fick mig att önska att ingen skulle vilja prata med mig på bussen. Annars har jag en tendens att göra precis tvärtom: är boken riktigt bra så ransonerar jag den, läser bara ett kapitel åt gången, mot slutet bara en enda sida ibland, för att få den att räcka så länge som möjligt. John Twelve Hawkes The Dark River var en sån bok, den räckte nästan en hel månad.

4. Det är inte ofta jag lägger undan böcker och inte läser klart dem. Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?

*skrattar* det händer ofta, och jag uppmanar mina elever att göra detsamma när de har möjlighet. Det finns många böcker som är illa skrivna, som inte säger något, som är både platta och tråkiga och livet är för kort för att slösas på sån bedrövelse. Bättre då att slänga dem åt sidan och istället finna sig en väl berättat, spännande, vacker givande bok, särskilt om man inte är en riktigt van läsare.