And the Turner goes to....

Det var grammisgala igår, och folket visade sig ha en något annorlunda uppfattning än juryn. Igen. Glada EMD vann över långtråkiga, men haussade, Kleerup. Kanske börjar jag bli för gammal, helt enkelt, för att kunna höra vad som är nytt och intressant? Många galor hålls och många pris delas ut såhär års. Det prestigefyllda brittiska Turnerpriset som delades ut strax före jul gick i år till videokonstnären Mark Leckey. Få är förvånade, han var storfavoriten bland de fyra nominerade även om röster höjts i protest mot den slätstrukenhet man tyckt sig uppfatta hos årets nominerade.

Detta vore enbart en nyhet för insatta, intresserade, om det inte varit för den lilla retfulla detaljen SvD rapporterar om, och väljer att vinkla rubriken om på sin förstasida på nätet:

valet väckte ändå viss besvikelse i en del läger eftersom han var den ende manlige konstnären som nominerats till konstpriset. I år var tre av de fyra nominerade kvinnor, men Runa Islam, Goshka Maqcuga och Cathy Wilkes nådde inte ända fram enligt juryn, där för övrigt svensken Daniel Birnbaum är en av medlemmarna.

Givetvis är kvinnor lika bra som män. Men det innebär också att män är lika bra som kvinnor. Om tvådimensionella Islam, tråkiga Maqcuga eller skumma Wilkes hade vunnit enbart på grund av sitt kön hade det varit lika diskriminerande som om säregne Leckey vunnit enbart på grund av sitt kön.

Ville bara ha det sagt.