Lovsång

Den har funnits i Sverige sen 1949, i nära sextio år således. En äldre, lite större modell kom redan 1937, det är över sjuttio år. Jag pratar om pocketboken, liten, smidig, lätt och billig, både att framställa och (relativt sett i alla fall) att köpa. Idag finns de flesta böcker att få tag i både i pocket och inbunden, själv köper jag dock nästan uteslutande pocket. De inbundna är klumpiga att hantera, tunga att bära med sig, kostar mer i inköp och i miljöpåverkan, de är vassa och obekväma att ligga och läsa och skulle man råka somna till riskerar man både brutet näsben och krossade glasögon när de faller ner över ansiktet. En pocketbok är både mjuk och lätt och krossar ingenting, inte ens en 700-sidig bok blir tung i det formatet.

Idag finns de lätt tillgängliga i Pressbyråer, matvarubutiker, bokhandlar, bensinstationer, överallt i stort sett, topplistor och favoritlistor lockar och presenterar nyheter för oss, i de flesta fall för under en hundralapp stycket.

Vårdstrejken

Så var den över, strejken, och att sköterskorna mfl inte är helt nöjda kan jag förstå. Men de fick upp lägstalönen en bit, det är en seger i sig, och bäddar för en vettigare löneutveckling i framtiden.

De har vunnit min respekt för att de faktiskt tog strid för en rimligare fördelning i samhället. Vilken grupp tar nästa slag?

I ett tidigare liv var jag:

A Prophet

If you ever hear mysterious voices in your head, you're not necessarily crazy - you might just be channeling the prophet you used to be.

Centuries ago, you used to hang out in the desert, waiting for signs from you-know-who. Were you nuts? Maybe - but either way, you still did loads of good. You were a community leader who helped out the less fortunate and made tons of sacrifices for the good of others.

So if you're ever feeling selfish, knock it off and remember to do what prophets do. It's in your soul!

Allt enligt The Past life Quiz

Backande Leijonborg

Leijonborg backar raskt, hans utlovade dubbla miljöbilspremie var, som mycket annat från det hållet, mest snack, det ligger tydligen, om det ens blir av, lååååångt fram i tiden och rör sig inte om någon dubblering, utan kanske en liten ökning. Leijonborg är också utbildningsminister, vad sägs om att föregå med gott exempel: läsa på och kolla fakta först och uttala sig sen? Gärna med källhänvisning.

Problemen med att framställa elbilarna verkar också rada upp sig, Sverige ligger visserligen i första ledet men ack oh ve det är låååångt kvar till fungerande teknik, läser vi i samma artikel.

Anar vi att det månne ligger krassa ekonomiska intressen bakom denna långsamma takt?

Elbilar är bättre än etanolbilar, har regeringen nu bestämt sig för och fördubblar miljöbilspremien för den som köper en elbil gentemot den som köper en etanolbild. Vi som inte köper någon bil alls, vilken premie får vi i vår miljövänliga strävan?

Det känns nästan fånigt att än en gång nämna Tegström men faktum är att 1985 konstruerade och bebodde han och hans familj under ett helt år ett hus som drevs helt med vindkraft. Hans tjusiga SAAB drevs med samma vindkraftverk. Såvitt jag vet (rätta mig gärna om jag har fel och berätta hur det egentligen ligger till) var det det första huset i världen som helt och hållet drevs med vindkraft. Varför byggdes det inte fler? Varför har inte alla nybyggda hus solpaneler på taken? Varför varför varför.... låt mig gissa att det handlar om pengar. Någon som tjänar en ryslig massa pengar på olja vill inte att det satsas på alternativa, miljövänliga och mindre kostnadskrävande energikällor.

Ständigt denna girighet.

Testament

känns bara så rätt idag

Skweelar

Följetongen tvättstugan håller på att förvandla mig till en småsint gnällig tant. Jag tycker inte alls om den utvecklingen! Än en gång hade någon, på den av mig bokade tiden, lagt in sin tvätt i maskinerna och snabbt som synden försvunnit ut från tvättstugan. Till min egen stora förvåning fann jag mig stänga av maskinerna och dra ut deras halvtvättade tvätt! Det enda jag kan anföra till mitt försvar är att varken jag eller någon annan i familjen har möjlighet att tvätta någon annan dag den här veckan.

Det här känns inge' bra alls, jag vill verkligen inte hamna i något slags ställningskrig om möjligheten att tvätta sina kläder!

Följetongen busstrafiken håller på att förvandla mig till en rabiat galning. I morse missade jag min första anslutningsbuss, men eftersom jag var i god tid var det ingen katastrof, nästa buss skulle tagit mig till skolan med tjugo minuter till godo, det hade räckt även om det blivit lite nätt. Men nästa buss behagade inte stanna, den bromsade in vid busshållsplatsen, svängde in men gasade sedan på och drog förbi. Kvar stod jag.

Dessutom var kopieringsapparaten i fyra delar när jag väl kom fram.


Garfield har nog en liten poäng när man granskar alla fakta i fallet.

Tillbaka i gamla östblocket

som många andra har vi sett på melodifestivalen, såklart, men ack, hur mycket vi än höll på Turkiet, Finland och Lettland så vann Ryssland. Det var nog konståkaren som gjorde det, tror ni inte?

Grattis till dem, de kommer nog att ha kul med showen. Vi ser fram mot tidningsrubrikerna i morgon med viss förväntan.

Elitklass

Regeringen har beslutat införa elitklasser från och med höstterminen 2009. På prov till att börja med, och givetvis handlar det om elitklasser i matte, men det är en början. Givetvis borde det vara lika självklart att de elever som är roade av och dunderbegåvade i olika ämnen skulle få utvecklas i dessa, i ett halsbrytande tempo om de så önskar. Matte är ett ämne, men låt oss hoppas att det bara är början, det finns en hel bukett med andra ämnen att låta eleverna blomma i.

Hej på, Björklund, nu gjorde du något rätt, det var bra det. Glöm nu inte bort att balansera din satsning på den delen av skalan med en satsning på eleverna i andra änden, de behöver precis lika möe resurser och utmaning de, även om den ser helt annorlunda ut och, vid en hastig blick, inte verkar lika skrytvänlig. Men stoppa inte vid den hastiga blicken, titta igen, titta noga och ffa, lyssna, jag tror där finns en del för dig att upptäcka.

Fredagsmusik

Är det verkligen fjorton år sedan? Jisses!

Gratis SMS

Jag åker buss nästan var vardag. Många gånger hör jag människor irritera sig över mobilpratande, och många gånger hör jag människor föra rätt privata samtal med hög röst. Visst är det så ibland att man blir olämpligt uppringd av någon som man helt enkelt inte är i position att säga 'ring senare' till. Det kan vara en potentiell arbetsgivare, en läkare eller någon annan som inte alls ringer upp igen, och då är man tvungen att ta samtalet där och då.

Men resten? De där samtalen som mest går ut på 'jag är på bussen, vi är framme om en kvart'? Jag tror det är de samtalen som retar de flesta. Kanske borde man, av hänsyn både till de som retar sig på andras telefonsamtal och de som retar sig på att de bara hör ena delen av samtalet, istället avhandla sådant via sms? De flesta bolag erbjuder mer eller mindre gratis sms, i en eller annan form, idag. Tyst, diskret och svåravlyssnat, vore inte det bra?

Gratisreklam

Magnum Mayan Mystic. En helt igenom ljuvlig glass, förutom en enda liten detalj. Varför finns det inga små Magnum? En hälften så stor Magnum Mayan Mystic vore perfekt, då vore den god hela vägen ända in till pinnen. Snälla GB?

Krossad fördom

Ordet plastikkirurgi har idag en lätt flottig yta av skönhetsoperationer över sig, i synnerhet tjusiga kliniker med tjusiga kirurger och tjusiga klienter som vill släta ut lilla rynkan, lyfta lilla hakan och lilla rumpan, pluta lilla munnen och... ja,
ni vet. Tidningarna publicerar snyftiga historier om läpplutningsoperationer som fått ruskiga konsekvenser, skriver om kändisar som knarkar operationer och blir alltmindre mänskliga i sitt utseende.

Och det är lite tråkigt, faktiskt. Många plastikkirurger, de flesta skulle jag tro, jobbar ju med helt andra saker. De behandlar brännskador och reducerar ärren, bygger upp nya ansikten efter olyckor, reparerar medfödda skador.

Och så finns det de som obekymrat hoppar mellan kategorierna, som jobbar på fina kliniken i hufvudstaden ena dagen, och nästa dag utan ett ögonblicks tvekan skramlar iväg till Burma för att generöst dela med sig av sin tid och sitt kunnande till människor som inte bara drabbats av en cyklon, utan också en militärjunta med fullkomligt absurda idéer om vad det innebär att ta emot hjälp.

Heder till sådana läkare!

Tro

När inte ens de strejkande sjuksköterskorna själva tror att de kan nå framgång med sin strejk är det svårt att hoppas. Att döma av vad som sägs i artikeln börjar de förtvivla, och tröttna.

Kommer hela vårdkonflikten att upplösas i ett enda stort, luddigt och oklart jaha? Är det media som vinklar sin rapportering så att vi ska tro att glöden falnar, för att de strejkande runt om i landet skall känna att de står allt ensammare och helt tappa geisten?

Vad innebär det för framtiden?

Kyrkorum

Ingen skolavslutning i kyrkan i Östhammar, och skolor i många andra kommuner har tagit samma beslut. Bakgrunden är helt enkelt att man anser att alla barn har rätt att delta i skolavslutningen tillsammans med sin klass, oavsett vilken kultur eller religion man tillhör.

Det är tradition, inte religion argumenterar en mamma. Nej, kanske inte för henne, i det sekulära Sverige betyder religion och kyrkorum inte särskilt mycket för medelsvensson. Men för andra människor ser det annorlunda ut. För många religiösa människor, oavsett religion, betyder heligheten i kyrkorummet mycket, och de kan känna obehag i den profanering de uppfattar i att något så värdsligt som en skolavslutning firas där.

Bättre är väl då att förlägga skolavslutningen till en park, eller en gymnastiksal, eller en teater där alla kan vara med, oavsett kultur eller religion?

Pollenregn

det regnade idag i Skåne, längs vägarna flöt små glada bäckar av pollen. Jag gläds för alla allergiker, det soliga torra vädret har, om jag förstått saken rätt, gjort att pollensäsongen i år har blivit av det svåra slaget.

Baktankar

Mitt jobb, min vardag, tillbringar jag till stor del stående och gående, från bänk till bänk, från klassrum till klassrum. Nu har jag ägnat tre dagar åt att sitta, och kommer att göra det idag också, hela dagen på ett tåg.

Min arma bak har blivit platt! Jag har träsmak ut i hårtopparna. Elände!

Och för detta utsätter vi våra elever, var dag, på ännu obekvämare stolar, och snällt accepterar de, håller fokus på ämnet och jobbar på. Så duktiga de är! Jag bugar mig, stum av beundran.

vätgashuset, en uppdatering

Efter okulärbesiktning av platsen kan jag konstatera att huset står kvar, men att vindsnurran av någon anledning förefaller flyttats. Huset förses inte längre med energi från vinden, utan tar sin el från helt konventionella källor. Det var mycket tråkigt att se.

Jag undrar varför det hela inte utvecklades vidare? Blev det för dyrt, för omständigt, räckte inte energin?

Kvinnor och skor

Många kvinnor älskar skor, provar gärna skor, äger gärna skor, betalar gärna hutlösa summor för ett par skor. Och inte nog med det, kan jag efter dagens antropologiska observationer konstatera.

Kvinnor tittar på andra kvinnors skor, och kommenterar på andra kvinnors skor, i mycket högre grad än till exempel andra kvinnors hår eller smycken. Mäns skor däremot är komplett ointressanta.

Nu återstår frågan varför det är på detta viset? Om någon har någon teori, eller rent av vet, får ni gärna berätta.

Nattsudd

Svårt att sova på hotell har jag alltid haft, och när man ligger vaken i natten tänker man. Inatt tänkte jag på vad en elev och jag pratade om under utvecklingssamtalet i veckan. Många många mår riktigt dåligt under den mörkare delen av året. Vinterns mörker lägger sig som grå lera över tankarna, det tar emot att gå upp på morgonen, det tar emot att gå ut.

När våren och ljuset kommer lever man upp, man får energi, humöret går upp och allt blir genast mycket enklare!

Då avslutar vi skolåret, tjopp klipper vi det mitt i den period när många elever skulle kunnat börja fungera och verkligen ta till sig det vi vill lära ut.

Det finns en poäng här. Vi borde vända på skolåret, använda de ljusa månaderna och låta eleverna blomma. Vad säger ni, vore det inte bättre med ett långt ide-lov på vintern och så skola under sommaren, när ljuset gör livet lättare?

Generationskrock

I Stockholm, på centralen, bytte jag tåg. Tåget var inne, men städpersonalen var fortfarande ombord så vi fick alla ställa oss i kö och vänta tills vi kunde gå ombord. En ung, gravid mamma med pratsam dotter i sittvagn och stor välfylld väska stod först i kön, som sträckte sig ett tiotal personer bakåt längs tåget.

Enter stage: ett par i den beryktade fyrtiotalistgenerationen, en herre med pondus och en fru i stil. Två stora väskor drog de på, och ett par mindre hängde över deras axlar. Utan att bevärdiga kön med en blick klev de myndigt fram till vagnsdörren och ryckte ett par gånger i handtaget. Den var låst. De placerade sina väskor mitt framför fötterna på den unga mamman, lastade av sig resten av sitt bagage och såg sig nöjda omkring. På något vis föreföll de se rakt igenom alla i kön, det var en surrealistisk upplevelse, nästan som om vi inte befann oss i samma dimension.

Städpersonalen var effektiva och snart färdiga, och dörrarna låstes upp. Mannen bakom mig tog helt sonika den unga mammans väska med ett vänligt ’jag hjälper dig ombord med den här’, öppnade dörren och klev ombord. Paret hystade upp sina väskor och knuffade undan den unga mammans dotter som precis skulle ta ett jättekliv upp på tåget. Ett par unga, solglasögonprydda män tog resolut hand om barnvagnen och gjorde plats för mamman och dottern, föste paret längre in på tåget trots att de hade hälften av sitt bagage kvar på perrongen.

Finns det en sensmoral i historien? Kanske något i stil med: tränger du dig före kommer ditt bagage sist ombord.

Nu ska jag öva en stund på den där osynlighetsblicken. Vem vet, kanske kommer den till användning en dag =)

Kulturkrockar

Kulturer som blandas krockar ibland, så är det bara och det får vi leva med. Olika generationer har olika kulturer, jag undrar om det alltid varit lika uppenbart eller om det blir tydligare och tydligare?

I DN skriver Magdalena Ribbing om glaslöst drickande. Frågeställaren i fråga ondgör sig över kollegors vana att halsa ur flaskor med mineralvatten eller coca cola, och Ribbing håller med. Att halsa är en lufsig vana för cowboys, tycker hon, och föreslår frågeställaren att menande ställa fram pappersmuggar på konferensbordet.

Raskt kommer kommetarer från läsarkretsen som ifrågasätter om vi verkligen, idag när vi ser konsekvenserna av att strunta i miljön, bör använda oss av engångsmuggar? Det gör mindre skada för miljön om vi dricker direkt ur flaskan. Den ack så vanliga diskkonflikten på arbetsplatser runt om i landet (världen?) anförs som ett annat argument för halsandet, istället för att det vid arbetsdagens slut skall stå tjugofem odiskade glas och vänta på städerskan står där bara backen med returflaskor redo att pantas och återvinnas. Att det dessutom är en säkerhetsfråga påpekar ytterligare en läsare, en flaska med kork som skruvas tillbaka efter varje klunk orsakar ingen översvämning, inga drunknade datorer och ingen bortsköljd information. Ett halvfyllt glas som välter och slår sitt innehåll över en dator, däremot, kan kosta ett företag många pengar. Ribbing verkar glatt överraskad över dessa svar.

Det verkar so om den något äldre generationens förväntningar på 'snygghet' och uppförande krockar med den något yngre generationens förväntningar på miljöhänsyn här också.

Själv sitter jag på tåget norrut, medan min kollega svävar ovanför mig i ett flygplan på väg till samma ort. Hon kommer, efter incheckningstid, flygbussanslutande etc att vara på hotellet mindre än en timme för mig, trots min åttatimmars resa. Så kan det vara.

Skamlös reklam

Folkhögskolan Hvilan

Att läsa på folkhögskola är inte som att läsa på gymnasiet. Eleverna är äldre, klasserna mindre, betygssystemet annorlunda och framförallt, stämningen är en helt annan. Det är inte heller som att läsa på Komvux, undervisningen på folkhögskola ger utrymme för var och ens personliga utveckling, lärarna finns tillgängliga för både hjälp och handledning och inga elever springer förbi för enstaka lektioner enbart på torsdag eftermiddag, på folkhögskolor läggs vikt vid gemenskap och gruppdynamik.

Hvilan skiljer sig från många andra folkhögskolor framförallt i det faktum att skolan är partipolitiskt och religiöst obunden. Arbetarrörelsen är huvudman för många folkhögskolor, och olika kristna rörelser är huvudman för andra. Det finns till och med en muslimsk folkhögskola, men Hvilan är en helt fristående folkhögskola. Det finns inte heller möjlighet att bo på internat på Hvilan, ytterligare en skillnad mot många andra folkhögskolor.

Hvilan är en liten skola, omkring 200 elever läser varje år allmän kurs, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig eller hälsoinriktning med massage. Fritidsledare kan man också läsa till, och för lindrigt utvecklingsstörda finns FFF-kursen, Fritid Framtid Friskvård.

Som jag sa, fullkomligt skamlös reklam. Välkommen in på Hvilans hemsida och läs mer.

Sexbilder

Vi människor vill gärna tro andra om gott, vi vill att världen skall vara en trygg och säker plats där respekt råder. Att så inte är fallet, och att internet inte är något undantag, har unga mammor fått erfara. Deras privata familjebilder, bilder på barnen, bilder på bröst, gravida magar och andra intima bilder diskuteras öppet på andra siter, utseenden kommenteras, sexuella vinklar anläggs och bilderna länkas vidare.

Oavsett om de tar bort den från sina egna sidor har de gjort sina bilder officiella när de lagt ut dem på ett helt öppet forum på nätet. Lika officiella som om de spridits som flygblad, tejpats upp på alla lyktstolpar, visats i skyn, legat i reklamblocket före filmen på bio.

Är det bara illa, eller är det den värld vi valt?

Vårdstrejk

Sjuksköterskor, biomedicinska tekniker mfl strejkar fortfarande, och jag hör omkring mig hur tongångarna bland vanliga människor sakta men säkert ändrar riktning. Stödet för strejken minskar, och klagomålen på hur svårt det är att få tid till läkaren nu när det är strejk, hur operationer skjuts på framtiden och liknande blir allt fler.

Bra.

Klaga högt och ljudligt, mumla inte, men klaga på de som ställt till det! Klaga inte på de sjuksköterskor som strejkar för en anständig lön, utan klaga på arbetsgivarna som inte vill dela med sig av vinsten till fotfolket. Skriv protestlistor, ring och ifrågasätt(eniro.se har numren), sätt press på din landstingspolitiker och avkräv honom eller henne faktiskta siffror och be honom eller henne förklara, i lokaltv, varför han eller hon tycker det är rimligt att den som varje dag har ansvar för liv eller död, för sjuka barn, utslitna gamlingar, gravida magar, vinglande psyken ska ha mindre lön än politikern har.

Fylleri

1. Vilken bok läste du senast?

Adams bok av Åsa Moberg och Adam Inczédy-Gombos. Intressant men sorgligt bekräftande.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Shantaram av Gregory David Roberts, på tåget på torsdag.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Utan att räkna efter alltför noga ser det ut att vara tämligen jämlikt, till min glädje.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Aldrig överhuvudtaget. Däremot händer det att jag finner mig själv läsa väldigt sakta om en bok är vackert skriven och antalet olästa sidor börjar minska.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Vilken svår fråga, den som såg så lätt ut när jag tittade på frågorna! Överallt ifrån, omslag, baksidestexter, författare, recensioner... bookcrossing!... elevers uppsatser ger mig många goda uppslag.

6. När blir en bok för lång?

När den tråkar ut mig och jag av någon udda anledning måste läsa den ändå.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Jag läser hellre på orginalspråket än halftaffliga översättningar. Så mycket går förlorat!

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det har aldrig hänt. En eller annan bok har jag rekommenderat många människor att läsa, Zahiren av Paulo Coelho till exempel, men att övertala dem är dumt, tänk om de inte tycker om den och jag ställer till så att de inte vill prova någon annan bok av den författaren?

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Självklart! Ger den mig inget struntar jag helt i den.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Engelskspråkiga klassiker är klart överrepresenterad, de tar upp tre hela hyllplan alldeles själva. Men de är en del av mitt jobb, så det kanske inte räknas? Annars är det nog en väldigt blandad kompott, romaner, fantasy, fakta, deckare och annat i en salig blandning.

Tack Älvan för frågorna, de var faktiskt roliga att svara på!

Vätgasbil

I Malmö, påstår Aftonbladet, är nu Sveriges första vätgasbil redo att rulla ut på vägarna. Det rör sig om en Toyota Prius.

Det stämmer inte. Som jag talat om tidigare rullade en vätgasbil omkring på Sveriges vägar redan 1985, i den Västernorrländska residensstaden Härnösand. Det var en Saab, minns jag inte fel var den röd (men det är jag osäker på) och den drevs av energi från vindsnurran vid vätgashuset. Olle Tegström heter uppfinnaren.

Kanske är Toyotan Sofia Sofroniadou skriver om i Aftonbladet den första serietillverkade vätgasbilen, trots att detta inte framgår i artikeln?

och sen då?

Pappa är viktig för barn. Närvarande eller frånvarande sätter han sin prägel på uppväxten.

Det jag har lite svårt att förstå är alla dessa män som får förmånen, glädjen, förtroendet att bli pappa, och sen väljer att vända sina barn ryggen. Varför frågar många. Hur frågar jag? Hur gör man för att skära av de band med vilka man är evigt bunden till sina barn? Hur gör man för att vända sig om och gå? Hur kan man undgå att se vad man förlorar och aldrig får igen? Det förstår jag bara inte.

Fler musikaliska elever

Det går bra för väldigt många av mina 'gamla' elever, det är inte utan att man blir rätt så stolt



Abalone Dots

lek i solen

Vi får den största soldosen under den känsligaste perioden av vårt liv, det vill säga som barn och i unga år. Man beräknar att mer än 80 procent av våra solskador i huden uppkommer redan före 18 års ålder.

Detta vet vi. Detta har vi vetat ett tag. Var anlägger man då lämpligen en ny lekplats? Mitt i stekande sol, utan skuggande träd. Varför det?

Vad sägs om att ni gör såhär, samhällsbyggare, bostadsområdersanläggare och övriga lekplatanläggare: plantera stora, lövrika träd med stabilt grenverk (barn gillar att klättra i träd, så tänk på att hålla marken under mjuk och fallvänlig, asfalt går fetborg, det är dessutom inte särskilt miljövänligt) kring lekplatserna, framförallt på den södra sidan men glöm inte den sydöstra sidan, förmiddagssolen är stark, och heller inte den sydvästra. Ett och annat fruktträd, inga paradisäpplen eller sånt dekorativt trams utan riktiga, ätbara, goda frukter vore trevligt också.

Träden behöver ett par år på sig för att växa till användbar storlek. Under tiden gräver ni ner ett par höga, kraftiga stolpar. Mellan dessa spänner ni rep, rejäla trossar av ekologiskt material, så att barnen kan klänga omkring och öva sin styrka och smidighet. Över alltsammans spänner ni, mellan stolparna, segelduk. Inte platt som ett tak, utan vinklat så att det dels skuggar lekplatsen, dels låter regnet rinna av så att segelduken inte möglar.

Varsågod, där har ni en lösning. Fixa det nu, så att den uppväxande generationen skyddas från den strålning det allt tunnare ozonskiktet släpper igenom.

Snäll

lika med mesig är jag, det är ett av mina största fel här i världen.

På grund av detta tvingades jag genomlida en evighetslång vandring i stekande sol mellan stånd där de försökte kränga, glädjande nog, mindre plast än vanligt, men lika mycket kitch och elände, dansbandsmusik och, faktiskt, rätt snygga tröjor. Och inte fick jag se dödskallen med spik i heller, jag blev till slut tveksam till om den överhuvudtaget någonsin funnits.....

Jo, det gjorde den nog men så jag hatar såna här tillställningar!

Isfritt

Forskare befarar att Nordpolen kan bli isfri i sommar. Det känns underligt att tänka på, och ännu underligare känns det att tänka på de konsekvenser detta får.

Permafrosten smälter också, vet ni vad som ligger inkapslat i den? Det är inte bara i fantasyromaner ond bråd död, sjukdomar och hemskheter är fångade i jorden.

Wear Sunscreen

Wear sunscreen.

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years, you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.

Don't worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts. Don't put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.

Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.

Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don't.

Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry, maybe you won't. Maybe you'll have children, maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody else's.

Enjoy your body. Use it every way you can. Don't be afraid of it or of what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.

Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.

Read the directions, even if you don't follow them.

Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.

Get to know your parents. You never know when they'll be gone for good. Be nice to your siblings. They're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel.

Accept certain inalienable truths: Prices will rise. Politicians will philander. You, too, will get old. And when you do, you'll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders.

Respect your elders.

Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you'll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.

Don't mess too much with your hair or by the time you're 40 it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen.

by Mary Schmich

Sjukling

Den som idag hamnar i en situation där hon eller han är i behov av att utnyttja det statliga sjukförsäkringssystemet, dvs försäkringskassan, gör bäst i att må bra. Det är en match i många ronder som väntar, och den ersättningssökande måste vara beredd på att slåss för sina rättigheter. Försäkringskassans uppgift är nämligen inte längre att betala ut ersättning när någon blir sjuk, utan avgöra hur stor arbetsförmåga personen har.

Detta innebär bland annat att den ersättningssökande bör vara beredd på att en förtroendeläkare, som aldrig ens varit i samma kommun som den sökande, än mindre träffat personen i fråga, kan avgöra att det inte alls är så att det ska betalas ut någon ersättning eftersom förtroendeläkaren avgör att personen som söker ersättning inte alls är sjuk eller har någon nedsatt arbetsförmåga. Oavsett hur många läkare, som kan intyga efter alla konstens regler att de verkligen finner patienten sjuk, som besökts är det förtroendeläkarens utlåtande som gäller ändå.

Den som inte klarar att arbeta heltid, på grund av virus, på grund av sorg, på grund av skada eller depression eller vad det nu kan vara, måste vara beredd att strida för varje utbetalning av sjukpenningen, att förklara om och om igen hur situationen är, eftersom handläggaren ständigt byts ut, och varje ny handläggare kommer att ifrågasätta den sjukes bristande arbetsförmåga. Det förefaller vara en förfärlig snurr på personalen på försäkringskassan, kanske skulle saker och ting gå smidigare om människor fick sitta kvar på en position lite längre?

Maken min fick tex frågan hur länge åt gången han kan stå och arbeta. Detta trots att handläggaren var tvungen att hjälpa till att flytta på blomkrukor och inredningsdetaljer för att det överhuvudtaget skulle gå att ta sig in till handläggaren med rullstolen. Man förundras ibland.

Dagens dikt

Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle -
och plötsligt var det afton.

Salvatore Quasimodo

Följetongen tvättstugan

Min tvättid blev kapad idag igen. Den här gången var det ingen tvekan, tyvärr. När jag kom ner för att hänga min tvättade tvätt låg någon annans tvätt i maskinerna, och min var utplockad och lagd i högar. Jag har gjorts uppmärksam på att jag bör vara tacksam att den inte slängts på golvet.

När detta händer flera gånger i rad ger det en viss förståelse för de gräl som ofta uppstår kring tvättstugor. Vad bör man göra i en sån situation? Slänga ut den andres tvätt på golvet? Lägga sig i bakhåll och fotografera? Skriva en ilsken lapp? Jag valde att gå och ringa på personens dörr och be att det inte upprepas. Tror ni det har effekt? Jag hoppas det, att bygga en konflikt kring detta känns, ärligt talat, mer löjligt än nödvändigt.

Lyssna, bara lyssna.

Har ni minsta anlag för åksjuka, blunda de första tjugo sekunderna.



Burkigt ljud, trummorna låter som någon som spelar på en gammaldags kakburk med kvastskaft men rösten! Rösten! Den rösten och den talangen kan ta honom långt.

Mina damer och herrar, Theo Elfving, glöm inte det namnet.

Försäkringskassan

Jag gissar att de flesta läst artiklarna om hur olika bedömning man kan drabbas av från försäkringskassan, olika beroende på vilken handläggare man har tur eller otur att tilldeles, olika beroende på vilken försäkringskassa man placeras hos. Drabbas man av sorg kan man jobba igen efter två veckor, om man alls får vara sjukskriven. Skulle ens barn drabbas av en dödlig sjukdom kan man få vara sjuk så länge barnet fortfarande är i livet. Sen räcker det, anser försäkringskassan.

Man ska numera vara väldigt stark för att orka vara sjuk. Man måste ha kraft att stå på sig, att kräva sina rättigheter.

Är detta ett rimligt sätt att bemöta människor som, av olika orsaker, mår dåligt? En människa i sorg tar man hand om, sluter upp kring, inte sant? Så har det varit sen förhistorisk tid, och så måste det väl rimligen fortsätta att vara?

Om nu sorg inte räknas som sjukdom föreslår jag att vi helt sonika inför sorgersättning. Det låter makabert men det är, såvitt jag kan se, det enda anständiga försäkringskassan kan göra. En sorgersättning skulle förskona handläggarna från att behöva fatta oetiska beslut som de i exemplen ovan, det skulle underlätta för människan i sorg, det skulle underlätta för alla. Tre månader heltid, därefter ytterligare tre månader halvtid, kan det vara en rimlig början?

Busstrafik

Varje dag, minst en kvart försenad. Utan andra undantag än de gånger man räknar med den där förseningen, då kommer bussen bara fem minuter efter utsatt tid och man missar den.

En kvart är vad det tar att köra bil från jobbet och hem. Nu lägger jag den tiden på att vänta, var dag. Sen åker jag buss, byter, väntar på nästa, ytterligare minst en kvart, och åker igen. Allt som allt tar resan en timme, väntetiden inkluderad. Och så tillbaka igen, samma väg, samma väntetider, nästa morgon.

Jag hoppas barnbarnsbarnen får utdelning.

Hetta

Vi har att se fram emot ännu en lång och varm sommar. Jag har skrivit om ämnet tidigare, och gör det igen. Den varmaste sommaren i mannaminne, den varmaste sommaren på hundra femtio år. Den varmaste sommaren sen torka och missväxt drev människor att lämna sitt hem för att försöka hitta en plats att överleva på.

Tidningarna varna för solen, de råder oss att skydda oss med ssf 15, minst, för att minska risken för hudcancer. Inte eliminera, men minska.

Men omslagen och löpsedlarna visar bilder på solbandande, glassglufsande människor, nakna barn i vattenbryn... har de ssf 15, tro?

Redemption Song

The one and only Bob Marley

Dead country

Midnight Oil

Religion

På Möllevångstorget möttes igår svenska kyrkan, romersk-katolska kyrkan, Islamic Center och judiska församlingen för gemensam bön. De läste ur gamla testamentet och koranen, lyssnade på musik och bad tillsammans.
– Vi hoppas att det här ska leda till fler liknande möten i framtiden och att människor ska kunna acceptera de olikheter som finns dem emellan. Alla ska få ha sin religion. Det är det vi vill manifestera på Möllevångstorget, säger Marlene Lövgren som är projektledare.

Det tar sig. Kan de mötas i fred på ett torg borde de sinom tid kunna mötas i fred i hela världen.

Järnjungfrun

Dagens tema förfaller vara undergång.

Hallowed be thy name



Iron Maiden

ps den uppmärksamme tittaren ser mig, och hela min familj, skymta förbi ett par gånger

Black Sabbath

Black Sabbath

Symphony of Destruction

Megadeth

Emergency Broadcast

through BBS



Fire it up

Utsatta och ifrågasatta

Normen för västerlänningen är en vit, medelålders, kristen man. De har högsta snittlönen, de har högsta snittstatusen, de har politikernas förståelse, ty de flesta västerländska politikerna är själva vita, medelålders kristna män. Oavsett partifärg, inte sant?

Trots detta argumenterar och agerar denna grupp ofta som vore de den mest utsatta gruppen. De kan tex på fullt allvar hävda att de, som kristna, är utsatta. Att risken att deras barn, även i det sekulerade Sverige, riskerar att stiga upp på måndag morgon och gå till en skola där de kommer att tvingas vända sig mot Mecka i bön. De kan argumentera att de, som män, är i underläge, att de kuvas och i själva verket är den känsdiskriminerade gruppen, förtryckta av kvinnor och en politiskt korrekt stat.

Vad tycker ni? Är det hela en stor bedrägerikonspiration, där vi luras att tro att en förtryckt och utsatt grupp är en priviligierad normgrupp?

Gratis arbetskraft

Det finns gott om gratis arbetskraft, arbetslösa och socialbidragare kan aktiveras för ett par dagar, anser Oraklet i Lund i en kommentar till en artikel om konsekvenserna av Valborgsmässofirandet i stadsparken.

Ett svar på Oraklets inlägg, från signaturen Människovärde framför allt, påpekar att varken socialbidragstagare eller arbetslösa är gratis arbetskraft, och jag håller innerligen med honom/henne. Inget hindrar naturligtvis att arbetslösa erbjuds en anständig lön för att städa upp i parken efter festen, kanske rentav att arbeta som parkvärdar under festen, för att se till att folk hittar till bajamajorna och till skräpkorgarna, att ingen sätter eld på vare sig parken eller sig själv med medhavd grill och vad mer det nu kan vara. Huvudsaken är, jag vill verkligen understryka detta, att de som engageras får en anständig lön för jobbet.

Vi måste vara uppmärksamma på hur vi ser på människor omkring oss. Börjar vi betrakta arbetslösa och socialbidragstagare som gratis arbetskraft tar vi ett steg på vägen mot att betrakta dem som tredje klassens medborgare. Det är en farlig väg att vandra.

Vår favorit

I körslaget är han vår absoluta favorit.

Gratis

bussresor, åtminstone med regiontrafiken och lokaltrafiken, är något jag länge önskat. Om vi, i betydelsen vi i samhället, verkligen menar att vi önskar en bättre miljö, mindre bilar, färre bilar i trafiken, renare luft och säkrare trafikmiljö borde det rimligen vara så att vi också är beredda att se till att detta blir av.

Det rimliga borde vara att busstrafiken finansieras av oss alla, gemensamt, via skattesedeln. Busslinjerna borde dessutom byggas ut, och turtätheten ökas. Även den som inte på några villkors vis kan tänka sig att stiga på en buss och resa tillsammans med kreti och pleti vinner på detta: bilköerna minskar, parkeringsproblemen minskar och risken att hamna bakom en vägsnigel minskar. Det kunde kanske vara värt att betala en slant för, inte sant?

Vi vill ha sex

timmars arbetsdag skanderades i regnet. Första maj, demonstration, röda och svarta fanor, tal och fest och musik.

Viktigare än någonsin när världen är som den är, Sverige styrs som det gör och människor faller genom de allt trasigare skyddsnäten. Jag vill att mina barns barnbarn får leva i en värld där luften är ren och frisk att andas, vattnet klart och drickbart, atmosfären skyddar dem från att brännas av solen och man delar med sig, så att det finns mat och plats för alla. Jag vill att de ska känna att de kan lämna en värld i arv till sina barn som är hållbar och väl bevarad. Det tror jag de flesta av oss vill, inte sant?

Bloggpengar

att en och annan tjänar en slant på sin blogg är knappast någon hemlighet. Vi är omgivna av reklam idag, i sån kvantitet att jag tror de flesta av oss knappt ser det längre. Vilket leder till att den som vill synas är tvungen att ta till nya metoder, antingen mer uppseväckande, mer högljudd, mer färgrann, med risken att människor bara blir irriterade och inte alls vill köpa produkten. Ett annat grepp, populärt som attan just nu, är nostalgi. Ingen har väl missat de 'sjuttiotalsnostalgiska' reklamsnuttarna där man imiterar informationsfilmer, bilprogram och barnprogram från sjuttiotalet, eller de pastellfärgade rengöringsmedelsreklamfilmer där man imiterar technicolortekniken från femtiotalet komplett med frisyrer, mode och design från utvald era. Ett tredje grepp, lite mer lurigt men förmodligen mer effektivt, är smygreklam. Produktplacering i filmer, buzzadore med produktprover att dela ut bland kompisar och bloggare som får betalt för att skriva positivt om vissa produkter, vilket för oss tillbaka till utgångspunkten.

Jag blev erbjuden, idag, nämligen, att tjäna en peng på min blogg, jag fick veta att svenska bloggers (ska tydligen arbetas in som den officiella svenska pluralformen på bloggare, jag är skeptisk) är nu välkomna att ansluta sig till bloggerwave och få små trevliga uppdrag i form av ämnen man skall avhandla i sin blogg.

Är det något för mig? Skulle jag kunna skriva på uppdrag av någon annan, eller skulle det få mig att tappa lusten att formulera tankar i skrift? Jag har inte tänkt på saken tidigare, så jag avstår från att uttala mig om saken just nu, även om jag rent spontant känner mig lätt tveksam, jag undrar om man inte riskerar att bli strömlinjeformad? Kan man behålla sin integritet och samtidigt skriva på någon annans uppdrag?