Sjukling

Den som idag hamnar i en situation där hon eller han är i behov av att utnyttja det statliga sjukförsäkringssystemet, dvs försäkringskassan, gör bäst i att må bra. Det är en match i många ronder som väntar, och den ersättningssökande måste vara beredd på att slåss för sina rättigheter. Försäkringskassans uppgift är nämligen inte längre att betala ut ersättning när någon blir sjuk, utan avgöra hur stor arbetsförmåga personen har.

Detta innebär bland annat att den ersättningssökande bör vara beredd på att en förtroendeläkare, som aldrig ens varit i samma kommun som den sökande, än mindre träffat personen i fråga, kan avgöra att det inte alls är så att det ska betalas ut någon ersättning eftersom förtroendeläkaren avgör att personen som söker ersättning inte alls är sjuk eller har någon nedsatt arbetsförmåga. Oavsett hur många läkare, som kan intyga efter alla konstens regler att de verkligen finner patienten sjuk, som besökts är det förtroendeläkarens utlåtande som gäller ändå.

Den som inte klarar att arbeta heltid, på grund av virus, på grund av sorg, på grund av skada eller depression eller vad det nu kan vara, måste vara beredd att strida för varje utbetalning av sjukpenningen, att förklara om och om igen hur situationen är, eftersom handläggaren ständigt byts ut, och varje ny handläggare kommer att ifrågasätta den sjukes bristande arbetsförmåga. Det förefaller vara en förfärlig snurr på personalen på försäkringskassan, kanske skulle saker och ting gå smidigare om människor fick sitta kvar på en position lite längre?

Maken min fick tex frågan hur länge åt gången han kan stå och arbeta. Detta trots att handläggaren var tvungen att hjälpa till att flytta på blomkrukor och inredningsdetaljer för att det överhuvudtaget skulle gå att ta sig in till handläggaren med rullstolen. Man förundras ibland.