lördag 1 november 2008

Yo' Mama

Vill du kränka en ung man idag? Vill du reta honom till gränsen för hans tålamod, och lite till? Vill du göra honom till din ovän?

Förolämpa hans mamma.

Det finns teorier om att detta är något som kommit med invandrarna, med machokulturer, med hederskulturer. Mammornas upphöjda position skall, enligt teorierna, ha med religionen att göra, med kulturer i hemländerna. Den skall ytterligare förstärkas i det här rotlösa landet, svenskars svaga familjeband är ju välkända, och vi ser hur 'de där andra' håller ihop familjerna, hur de håller ihop gruppen, klanen.

Jag är skeptisk. Jag tror faktiskt det är annat som ligger i botten.

Jag tror det i väldigt många fall är de frånvarande papporna som ligger i botten. De pappor som reste sig och gick, ryckte på axlarna och lämnade familjen bakom sig. Som inte orkade vara pappor, som inte orkade ha respekt för den kvinna de valde att bli förälder tillsammans med. De pappor som tvingat mammorna att strida för underhåll, de pappor som slagit mammorna, de pappor som valt att ta avstånd från sin dotter istället för att ta sin roll som morfar. De pappor som kränkt mamman, och lämnat henne ensam med hela föräldrabördan.

De pappor som genom sin frånvaro skapat de starka familjeband som finns i ensamföräldrafamiljer. De pappor som genom sin frånvaro fungerat som antitesen till förebild för hur en man beter sig. De pappor som genom sin frånvaro skapat den generation unga män som vi dag ser dra omkring i gäng, som skapat den generation unga män som finner stöd hos varandra eftersom de inte har någon far. Den generation unga män som tar hand om sin mamma, sina syskon, sina vänner, som respekterar sin mamma så högt att de är beredda att gå över lik för att försvara hennes heder. Den generation unga män som har sån respekt för sin mamma och hennes slit att de ofta till och med överför denna respekt på sina kvinnliga lärare.

Den generation unga män som har haft sån brist på manliga förebilder att de inte kan slappna av varken i relationen med män eller kvinnor. Den generation unga män som har hjärtan av solitt guld, men som växt upp medvetna om att de betraktas som lite mindre värda, att deras familjer ses som lite mindre värda. Som trasiga, och knasiga, och trassliga problem. Som lärt sig att man måste slåss för att få det man har rätt till. Vare sig det gäller underhåll, jobb, utbildning eller respekt.

Alla pappor är inte kassa pappor. Men de kassa papporna finns. Och de är många. Många fler än vad de själva vill inse. De har skapat problemet, och de är ingen del av lösningen.



De här unga männen, förresten, det blir pappor själva just nu. Och varenda en jag sett hittills har blivit en väldigt bra pappa, en närvarande, engagerad pappa som finns där, och visar samma respekt för sitt barns mamma som för sin egen.

Det finns hopp för framtiden!

2 kommentarer:

  1. Hmm, aldrig tänkt på! Otroligt intressant.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är en aspekt av det hela som inte så ofta får ljus. Men det är för många frånvarande pappor för att man ska kunna vifta undan det som en tillfällighet, iallafall utan att beakta det.

    SvaraRadera