så länge det finns ungar så finns det hopp

Jag brukar ständigt använda området jag bor i som exempel på diverse mindre positiva samhällsfenomen, idag tänkte att det vore en god idé att balansera upp det lite.

Nyss satt jag med gitarren i knät och värmde upp fingrarna med Idas Sommarvisa. Jag är lite osäker på texten här och där men idag fick jag hjälp. Rätt som det var stämde barnarösterna utanför köksfönstret in, och de kunde minsann vartenda ord. När sången var slut och jag tog för lång tid på mig att fundera efter vad mer de kunde vilja sjunga sprang de sin väg och mötet mellan deras värld och min var över för den här gången.

Ibland blir man rent varm i själen av ungar som bara finns, och är ungar.