Ett öppet öga ser mer än ett slutet

Öpedagogen har varit i Holland och mött en rektor för en privat (gissar jag, hon säger det inte rent ut) skola för elever med högre IQ. Öpedagogen berättar hur hon fått höra att dessa elever, när de gick "i den ordinarie skolan hade varit ointressanta, stökiga, trötta och oengagerade - det var helt enkelt ingen utmaning för dem". Hon fascineras av hur de nu, i sin nya skola, "intresserade sig och engagerade sig i sin skolgång", och hon avslutar sitt inlägg med att fundera vidare över svenska förhållanden och förhållningssätt:

Vi kanske ska ta oss en funderare över våra "ointresserade, stökiga, trötta och oengagerade" elever. Varför agerar de som de gör? Är det en protest över den undervisning vi bedriver i vårt klassrum? Hmmm - det tåls att tänka på. I DN fokus skrivs bland annat: "Det är ett trendbrott att satsa på den här typen av elever. Det har varit tabu tidigare och vi vill gärna bidra med att bryta det"..... Varför ska det vara tabu att satsa på elever som kräver mer än vad den ordinarie undervisningen ger. Vi satsar ju på de elever som behöver hjälp för att nå målen, varför inte hjälpa de elever som har andra mål i sikte än de som finns i grundskolans/gymnasiets kursplanmål? Jaha, så har jag stuckit ut hakan i skoldebatten - det känns bra.

Betraktande situationen genom sina nyöppnade ögon sätter Öpedagogen fingret på en viktig aspekt: varför är det tabu att satsa på elever som kräver mer än vad den ordinarie undervisningen ger? Är det faktiskt vanlig ohederlig gammal avundsjuka som sticker fram sitt grinande tryne och viskar att eliteleverna kommer att ta resurser från andra elever?