söndag 13 december 2009

Genus i skolan

Senast i Göteborg talade vi en del om genus. Om könsmaktsordning i samhället, om det faktum att män i genomsnitt får högre lön än kvinnor i motsvarande position, om jämlikhet och vilka områden i samhället som är mest jämlika. Någon sa, med en självklarhet där det knappt fanns utrymme för ifrågasättande, att skolan är ju mer jämlik än andra ställen.

Stämmer det? Är normen i skolan mer könsjämlik än normen i resten av samhället? Det knappt ifrågasättningsbara måste ju ifrågasättas, och diskussionen som följde var intressant. I skolan jobbar fler kvinnor än män, det finns fler kvinnliga lärare men färre kvinnliga rektorer. Det har sagts, vid flera tillfällen, att detta är en stor del av orsaken till den låga statusen och den låga lönen i branschen. Av detta kan man, om man vill, dra slutsatsen att normen är lika manlig som i resten av samhället.

Undersökningar visar att pojkar pratar mer i klassrummet än flickor, att de får mer lärartid, att de får mer uppmärksamhet och större del av resurserna än flickorna får. Visar inte detta med all önskvärd tydlighet att normen är manlig även i klassrummet?

Någon påtalade att pojkar ofta upplever att de känner en underförstådd, ibland rent av uttalad, press från både lärare och annan personal i skolan på att uppföra sig mer som flickorna. De förväntas tala tystare, lyssna in andras känslor, ta mindre plats, uttrycka sig mjukare och mer indirekt, och upplever ofta att de inte bara gör fel utan rent av är fel. Svaret kom blixtsnabbt: "Det är klart det är jobbigt för dem att behöva ändra på sig, de är ju vana vid att få ta mest plats!"

Undersökningar visar också att flickor får högre betyg och bättre resultat. Hur går det ihop med att pojkar får mest tid och uppmärksamhet? Det är lätt att mäta hur många minuter pojkar talar och hur många minuter flickor pratar, men vems ord fäster vi vikt vid? Finns det någon risk att pendeln inom skolan slagit över, så att en kvinnlig norm skapats i skolan och en annan könsmaktsordning än den vedertagna etablerats?

Kanske är det så, kanske inte, men jag tycker nog att vi bör reflektera över att möjligheten att det ligger något i detta. Vad tycker ni?

2 kommentarer:

  1. Vackert skrivet!
    "En annan könsmaktsordning" - kanske är problemet att vi så gärna vill tänka i ordning, mönster, strukturer och samband.

    Klassrummets komplexitet motsvarar de här försöken till rastrerad beskrivning.

    SvaraRadera
  2. Tack.

    Inte bara klassrummets, men håller vi det på det planet blir det lättare att se och fundera kring mönster och samband.

    Tycker jag.

    SvaraRadera