Jag vet att ni börjar bli lite trötta på ämnet, men jag kan inte sluta att fundera - varför är det så svårt att acceptera att generella män och generella kvinnor skiljer sig åt i vissa aspekter men ändå är absolut likvärdiga, och att det gäller även män och kvinnor som skiljer sig i olika grad från normen? Jag tror jag hoppas att om jag glor tillräckligt ingående på frågan från tillräckligt många håll skall svaret dansa fram, kanske i form av en klok kommentar, kanske i form av en insikt, kanske i form av något jag inte riktigt vet vad det är just nu.
Scream for me!
14 år sedan
jag tror det handlar om tanken på att skillnaderna är något som "skrivits fram" eller konstruerats på en språklig nivå.
SvaraRaderaOm vi då inte tycker om skillnader så förlägger vi också motståndet på den här språkliga nivån. genom att inte tala om "det" försvinner "det". Motståndet mot biologismen är enkelt att förstå ur en historisk synpunkt och särhållandet av kön är säkert en katastrof på många plan - men problemen blir ännu större om vi inte får tänka fritt och pröva erfarenheter mot teorier.
Till sist har språket blivit overkligt eftersom tanken flyger på sina egna vägar. Den här känslan av vanmakt känner jag igen.
Ingen vidare insikt...
P.S. Vi får trösta oss med Eddie Izzard
Han har sannerligen funnit ett balansläge!
SvaraRadera