Lärarutbildare är, jag tror nästan utan undantag, lärare som gått vidare för att utbilda nya generationer av lärare. Det tycks mig som om det är en förutsättning, att man har både stor praktisk och grundmurad teoretisk erfarenhet av yrket. Men, och det är ett rätt stort men, det tycks mig också som att det inte räcker med praktisk erfarenhet i yrket.
Lärarutbildare måste, i minst lika hög grad som lärare, fortbilda sig och uppdatera sig i sitt område. Vi vet, det är inget att hymla med, att det här och där är lite klent med den saken bland lärare, somliga har smitit undan i många år och lever på gamla meriter. I en föränderlig värld kan det vara förödande, såväl för eleven som för läraren.
Jag vet inte hur det står till med lärarubildare och fortbildandet, är de duktiga på att fortlöpande uppdatera sig både med forskning och praktisk verklighet? Jag oroar mig lite, när jag hör lärarstudenter runt om i landet tala om sina erfarenheter av lärare, för att det inte skulle vara så. Det låter som om somliga - inte alla, långt ifrån alla, men även enstaka kan göra stor skillnad - lärarutbildare lämnade skolan bakom sig för många år sedan men lever och undervisar som trodde de att skolan och eleverna fortfarande såge likadana ut som när de lämnade arenan.
Om det stämmer är det olyckligt.
Scream for me!
14 år sedan
Bra fråga!
SvaraRaderaDen officiella fortbildningen med högskolepedagogiska kurser är ganska tam.
Den verkliga fortbildningen menar jag sker i besöken hos studenter i praktik på skolorna.
Vi blir ofta ganska hårt ansatta av handledare och arbetslag som antingen tycker att vi har för mycket regler eller är för slappa.
Att hantera svårfångade men välformulerade betygskriterier tvingar oss att stå på tårna intellektuellt - inga gamla meriter räknas i dessa möten.
Det känns vanskligt, hinner man verkligen få tillräckligt mycket input och fortbildande i sig när man besöker studenter? Och vad händer då med de lärarutbildare som inte har praktikplatsbesök i sin tjänst?
SvaraRaderaJag har svårt att prata för andra. Just nu tror jag att de flesta lärarutbildare vrider sig i vånda inför vad som ska stå i den nya propositionen som enligt mig innebär en deprofessionalisering och detaljstyrning.
SvaraRaderaVarför ska vi fortbilda oss pch tänka själv om alt ändå centralstyrs?
Vi riskerar ju att tänka fel...
Är det bättre att inte tänka alls än att riskera att tänka fel?
SvaraRaderaJag förstår er frustration. Det är lätt att bli passiv och luta sig tillbaka på väl inarbetade mönster när man inte vet vad som finns bakom nästa hörn.