fredag 12 juni 2009

Björklund, vi behöver prata - igen

Jag läser i SVD en recension av boken Genans och värdighet av Dag Solstad. Boken är säkert givande på sitt sätt, det är jag övertygad om, men jag har inte läst den så vi lämnar den därhän så länge och koncentrerar oss istället på recensentens avslutande avvikelse:
Häromveckan meddelade regeringen att gymnasieskolan helt och hållet ska underkasta sig arbetsmarknadens krav. En konsekvens av detta är att eleverna på de praktiska programmen inte längre ska läsa skönlitterära böcker under engelsklektionerna, de ska läsa bruksanvisningar
Detta, Jan, måste vi prata om. Varken du eller arbetsmarknaden vet vad ni pratar om här, det är tydligt. Arbetsmarknaden vill ha arbetare som kan ta till sig en facktext även om den är skriven på engelska, och har uttryckt något som du tolkat som att de anser att vägen till detta går genom att öva eleverna intensivt på just detta moment.

Så är inte fallet.

För att eleverna utan större mankemang skall kunna tillgodogöra sig en facktext behöver de, utöver att känna till adekvata fackuttryck, en hyggligt driven engelsk läsförståelse, något som övas upp genom att läsa sammanhängande texter. De behöver också kunna uttrycka sig, både i skrift och i text, samt förstå talad engelska även om talaren haltar fram. Ett språk är mer än en glosrad på ett papper, käre Jan, och i en allt mer internationaliserad värld är det ett handikapp att inte ha en brukbar engelska.

Jag förstår fullt ut att du har svårt att hinna sätta dig in i denna fråga, så slappna istället av och lita på att engelsklärarna vet vad de gör. Och du, byt ut dina medhjälpare, de lurar dig och får dig ibland att se rätt dum ut. Och det vill du väl inte?

2 kommentarer:

  1. Instämmer helt med dig.
    Vi vill inte ha en återgång till den gamla skolans värld med stora klassklyftor.
    Om Björklunds politik är att vilja så är det definitivt inte alla lärares vilja.
    Bevare oss för Alliansens skolpolitik.

    SvaraRadera
  2. Det finns fördelar med de flesta olika skolsystem, det finns fördelar med Björklunds system också. Men det finns nackdelar, stora nackdelar. Björklund och hans kollegor förefaller sakna all form av pedagogisk insikt och förståelse, utan utgår snarare från någon slags elevrådsperspektiv, vilket får katastrofala följder för stora elevgrupper.

    Nej, jag säger inte att elevråd är katastrof, jag säger att elevråd inte är rätta instansen för att fatta pedagogiska beslut. Även elevråd saknar överblick, vilket är i sin ordning, de har en helt annan, inte mindre viktig, funktion att fylla.

    Björklunds vilja, lärares vilja, elevers vilja, föräldrars vilja. Tänk så bra det vore om vi slutade försöka uppfylla önskningar och istället ägnade oss åt att ta del av forskningsrön och erfarenheter. Skola är alltför viktigt för att villas bort i allt för mycket viljande och önskanden.

    SvaraRadera