Centerpartistisk humor

Jag förstår mig inte riktigt på centerpartister, trots att jag försöker. Det är något så hycklande oäkta över mycket som kommer från det hållet, och jag tror att detta mitt oförstående förklarar varför jag inte ens småler åt Annika Qarlssons skämtsamma inlägg om unga män. Hon kallar lite lagom bondkomiskt inlägget Tankar efter ett val... och, tror jag, försöker sig sedan på en parodi av något slag:

Många ha senaste veckan försökt ge svaren på varför det gick som det gick i EP-valet. Tänker inte bidra med någon lång utläggning på vad jag tror. Däremot så finns en tanke och en reflektion kopplat till Piratpartiets framgång med många unga män som lagt sin röst på dom för att värna den personliga integriteten. Tänker på statistiken som kom härom dagen som visar att det är ofattbart många unga kvinnor som våldtas av unga män som de känner lite grann eller lite mer.

Och jag får inte ihop det - tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???

Jag är inte säker på om det är Björklunds skräckblandade fascination för unga män, Kristdemokraternas maniska moraliserande eller Sverigedemokraternas retorik om somliga unga män hon försöker göra parodi på, kanske skulle jag le om jag förstod det.

För hon menar väl inte allvar? En riksdagsledamot med uppdrag inom arbetsmarknadsutskottet, där hon enligt sin egen sida jobbar med "just arbetsmarknadsfrågor, jämställdhetsfrågor och integrationsfrågor", därtill förste vice gruppledare för Centerpartiets riksdagsgrupp och förbundsordförande för Centerkvinnorn är väl inte så urbota inskränkt att hon tror att unga män generellt sätt har våldtäkt som hobby? Nej, det måste vara ett försök att skämta.

Däremot får jag erkänna att stavning hon valt till sitt efternamn lockar fram ett småleende. Nej, inte egentligen stavningen som sådan, men den påminner mig om prästerskapets strävan att latinisera sina namn i äldre tider, ett sätt att antyda ett finare ursprung för att visa att man stod över sin församling också av börd, oavsett om så var fallet eller inte. Sånt har alltid roat mig lite, trots att det egentligen är rätt sorgligt.