Lärmiljö

Klassrum ser ofta väldigt lika ut. Bänkar och stolar för eleverna, en whiteboard eller i förekommande fall en smartboard för läraren, och eleverna placerade i första hand för att alla ska kunna se whiteboarden och läraren där framme. Nästan oavsett ämne ser klassrummen ut så, med små variationer.

Betyder det att vi en gång för alla funnit den optimala pedagogiska klassrumsplaneringen och dito möbleringen? Eller betyder det att vi än en gång trillat dit på 'så har vi alltid gjort'?

Det är klart att det är praktiskt med skrivplatser till alla elever när det måste skrivas, och det är klart att det är viktigt att alla ser vad som skrivs på tavlan. Men det är inte alltid det behöver skrivas på tavlan, och samtalet, det viktiga, oundgängliga samtalet, är ofta svårt att få någon riktig fnutt på i standardmöblerade klassrum.

Det finns alternativ. Inte för att ersätta, men för att komplettera. Se hur Robert Frost och hans elever förlorar sig i samtal kring det de just läst, i otvungna soffor och smått hemtrevlig miljö:


Visserligen sitter de alla vända mot Frost, men nog inbjuder sofforna till tämligen otvungen samtal, även studenterna emellan? Att de ser lite uppstyltade ut på bilden skyller jag på att de blir fotograferade.

Pelargångar inbjuder också till samtal, långsamma vindlande krokiga finurliga underfundiga kloka filosofiska samtal, samtal om statsskick, om böcker, om filmer, om livet och framtiden, om historia, religion och kultur. Varje skola behöver en pelargång eller flera, gärna en där man faktiskt kan gå runt utan att störa andra alltför mycket, och utan att bli alltför distraherad av världen omkring, likt den i Lyceum, men även raka fyller sin funktion.



Har man inga pelargångar att tillgå kan en vacker skolgård, gärna med tillhörande äppelträdgård, vara en god ersättare till pelargången:



Det är sommarlov nu. Låt oss fundera över våra lärmiljöer inför hösten. Kan vi variera den traditionella klassrumsmöbleringen för att göra inlärningssituationen för eleverna ännu bättre?