Vår och betyg

Det är vår. Här nere är det väldigt mycket vår, den snö vi haft rinner bort i små porlande bäckar, solen är skoningslöst bländande vit, snödropparna blommar, krokusen står i knopp.

Betygstider.

Betygens känslokallt byråkratiska funktion är att tala om på vilken kunskapsnivå en elev visat sig vara vid ett givet tillfälle. Varken mer eller mindre. Det ingår inte i betygens funktion att tala om vilken studieförmåga eleven besitter, hur den utvecklats, hur den kan tänkas utvecklas i framtiden. Det ingår inte att tala om huruvida eleven visat sig vara en trevlig prick eller en skitstövel, om eleven besitter förmågan att jobba tillsammans i grupp eller är en sån som hugger de andra i ryggen, åker snålskjuts eller maskar.

Vi som sätter betygen är människor, och vi sätter betyg på människor. Vi är inte så kallsinnigt byråkratiska som betygssättare borde vara, för att systemet ska fungera som det är tänkt. Vi tar hänsyn till omständigheter, påverkas av känslor och önskningar och rätt som det är har systemet blivit skevt och orättvist, det har gått inflation i det och vi hamnar där vi står nu.

Vi borde tänka om. Inte försöka putsa skärvorna genom att lägga till fler betygsteg, det gör ingen skillnad alls. Absolut inte genom att börja koppla satta betyg till lön eller resurser till skolor, det är att från statligt håll legitimera korruptionen och cementera skevheten.

Nej, vi måste tänka om från början. I vilket syfte sätter vi betyg? Vem sätter dem, på vem och för vem? Vad vill vi kommunicera?

Och sen skapar vi ett betygssystem utifrån det. Vad säger ni, låter det genomförbart?