Det är internationella kvinnodagen idag. Mest märker jag av det på hur unga män i min omgivning drabbats av ett plötsligt behov av att försöka provocera min eventuella feministiska sida med uttalanden som 'om jag säger att kvinnan hör hemma vid spisen, blir du arg då?'
Det enkla svaret, och det svar de får, är 'nej'.
Hade jag blivit provocerad hade jag förmodligen svarat något i stil med 'inte mer än du blir om jag talar om för dig att jag anser att män hör hemma på fältet och bör hållas utanför möblerade rum'.
Det mer komplexa svaret är ju fortfarande nej, om de som till vardags visar något helt annat plötsligt hojtar ett uttalande bara för att provocera har jag svårt att låta bli att le. När andra, som i handling också förstärker sitt budskap, däremot i mer subtila ordalag säger detsamma, oavsett hur de formulerar det, blir jag motiverad att fortsätta arbeta för ett samhälle där detaljer som kön inte i någon mån avgör vare sig ställning eller hur man ser på personen.
Scream for me!
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar