tisdag 24 november 2009

Lite skolflum är bara bra

I dagens Express påvisar Johannes Forssberg hur stor skillnad det är i kunskap mellan elever som gått i en skola där nationella prov, katederundervisning och strikt styrda ämneskunskaper råder, Forssberg tar det kinesiska skolsystemet som exempel, och elever som gått i en skola där analys, friare arbetssätt och ämnesöverskridande undervisning, Forssberg tar det svenska skolsystemet som exempel, råder. Flertalet elever i det förra, av kinesisk modell, kan vara i besittning av enorma mängder ämneskunskaper och kunna svara på många direkt ställda frågor, men ställda inför mer komplicerade problem där de förväntas tänka utanför ramarna tvekar de och misslyckas ofta. De saknar den styrka många elever i det senare systemet, det av svensk modell, besitter: förmågan att ställa egna frågor, analysera och använda sin fantasi till att dra slutsatser utöver de givna, prova sig fram och kunna se ett fallerat försök inte som ett misslyckande utan ett sätt att utesluta en teori.

I det kinesiska skolsystemet, skriver Forssberg, "finns inget eget arbete, inget elevinflytande och ingen föreställning om att skolan är till för att dana självständiga personer" nej tvärtom, förklarar han: "Så länge Kina är vad det är i dag - en gigantisk fabrik - har man stor glädje av ett utbildningssystem som producerar kunniga robotar" och just där ligger problemet: "om landet ska bli en innovativ ekonomi måste barnen lära sig att fantisera"

Och jag kan inte annat än fundera över vilken slags medborgare Björklund tänker sig att skapa? För visst är det bra med analyserande, reflekterande, kreativa människor som ifrågasätter, filosoferar, vrider och vänder på saker och ting och sätter ett i samband med ett annat, i all synnerhet om de har en grundlig kunskapsbas att ta avstamp ifrån, men ack, de är svåra att kontrollera, fritänkarna! De går sin egen väg, de ställer besvärliga frågor och lyfter fram jobbiga tuvor av fakta som ibland stjälper det prydligaste politiska lass rätt ner i diket. De drar fram besvärliga skelett ur garderober och får dem att dansa på borden. Sånt gör en politikers tillvaro jobbigare.

Elever, medborgare, människor i landet och världen, ett råd från mig till er: sluta aldrig ifrågasätta. Fråga varför, hur och för vem, varifrån och varthän, när och hur länge? Acceptera inte stillatigande, varken pålagor eller direktiv, om ni inte är grundligt klara över syfte och vem som ligger bakom och godtar båda. Lita inte på någon som utger sig för att veta allt, oavsett om denne är politiker, myndighetsrepresentant eller lärare.

Och lärare, gläds åt och med den där besvärliga frågvisa eleven som aldrig tycks nöjd med det svar h*n får.

Kan vi vara överens om det?

5 kommentarer:

  1. Ack så viktigt! - Och frustrerande kan jag tänka mig. Fast det kanske kommer mest om man som lärare ser sig själv som den outtömmerliga källan till kunskap. Om man snarare ser sig själv som ytterligare en på vägen som kan hjälpa eleven med att införskaffa de verktyg som behövs i framtiden kan jag tänka mig att det fungerar bättre.

    SvaraRadera
  2. Sanna - din kommentar verkar ha försvunnit när jag godkände den för publicering, snälla, skriv igen!

    För visst har du rätt, det kan upplevas som grundligt frustrerande när elever ifrågasätter det man gör, precis som det för politiker kan kännas besvärande när grodor man kläckt på t ex sin blogg lyfts fram av andra bloggare och i media. Men det är viktigt att det görs, för om ingen säger något trampar man ju på i ullstrumporna, glatt övertygad om att man är alldeles på rätt spår utan en aning om att man kanske istället är på väg mot ett stup och riskerar att dra andra med sig.

    SvaraRadera
  3. Oh, har man sett, Sannas kommentar hittade fram till slut, vilken lättnad!

    SvaraRadera
  4. Morrica, det kan vi vara överens om! :-)

    Sanna, frustrerande men lärorikt. Om du inte kommer på en bra motivering till varför "ditt" sätt är bättre än det eleverna föreslår är det antagligen dags att ändra någonting.

    Dessutom är det ju viktigt att lära eleverna att man inte kan ifrågasätta hur och när som helst. En del i arbetet som lärare är ju att lära dem lämpliga och effektiva former för att föra fram sina åsikter. (Det är ju inte meningen att alla som har något att invända ska sitta och skrika det rakt ut när som helst under en lektion t ex... Då är det bättre att se till att det finns gott om tillfällen att föra fram åsikterna under kontrollerade former.)

    SvaraRadera
  5. Christermagister, definitivt, både tid och utrymme att tycka och fråga är viktigt, samtidigt som man med åren lär sig vara uppmärksam på när det frågas bara för att få tiden att gå. Det händer det också, och är varken konstruktivt eller givande, vare sig för lärare eller elever.

    SvaraRadera