måndag 5 oktober 2009

Utopia

Jag har så mycket att prata om, och så lite sammanhängande tid att formulera mig. Problemet med detta är att jag är den slags person som tappar bort min tankekedja om jag måste avbryta och gå och göra något annat.

Jag är också en person med en dröm. Jag drömmer om att det någonstans i världen ska finnas ett land, kanske t ex ett avlångt ett långt uppe i den höga nord, där kunskap och bildning står högst i kurs. Ett land dit människor kommer resande för att gå i skolan, för att forska, ta del av andra forskares arbeten. Dit människor kommer resande för att filosofera och studera i åratal, där det finns fantastiska skolor i varje stad, världsberömda universitet och sjukhus bättre än någon annanstans i världen, eftersom detta är det land som ligger först i forskning inom de allra flesta områden. Ett land där bildningsnivån bland människorna är så hög att människor kommer resande för att gå korta kurser under sina semestrar, bara för att försöka uppnå en känsla av att de också är en del av denna bildning.

I detta land skulle givetvis kulturen blomma, ty en viktig del av bildning är ju kultur. Teatrar, konserthallar, konsthallar, gallerier och konstskolor av alla de slag skulle finnas i varje stad.

Visst vore det rätt fantastiskt?

5 kommentarer:

  1. Jag skulle kunna tänka mig att bo där. Jag också-i mitt blå kök skulle en del av de bildade människorna få dricka te och diskutera kultur och vetenskap. Utmaningen är att ingen ska behöva känna sig för smart och ingen ska behöva känna sig för dum.

    SvaraRadera
  2. Det låter som en bra plats att träffas på, många sådana kök finns i det här landet.

    Men jag håller inte med dig om vad utmaningen är - snarare skulle jag vilja beskriva den som att ingen skall tro sig fullärd, och alla ska veta att de besitter förmågan att lära sig mer, både genom utbildningar, genom de rikliga tillfällen till egna studier som finns, genom samtal och umgänge, genom föreläsningar (som givetvis är gratis och öppna för alla) och genom samarbete över alla gränser.

    SvaraRadera
  3. Historiskt sätt är utopismen en utomordentligt suspekt rörelse.

    Samtidigt skulle jag aldrig lita på en politiker utan en utopi!

    Jag tänker mig detta bildningsparadis som en smula syrefattigt - Glaspärlespelet är kanske den bok som gått längst i försöken att beskriva bildning som ett idealtillstånd.

    Är det dit vi vill?

    SvaraRadera
  4. Jag har inte läst Glaspärlespelet, så jag kan inte svara på om det är dit vi vill eller inte.

    Men syrefattigt, jag tänker mig vidöppna spjäll, portar välkommande uppslagna mot världen och en ständig genomströmning av människor som kommer både för att lära och lära ut, för att forska och ta del av forskningen och så för att tjäna sitt uppehälle genom att sköta markservicen för alla dessa världsfrånvända akademiker.

    SvaraRadera
  5. Jag har nu utfört en snabb googling på Glaspärlespelet och kan med eftertryck svara att nejnejnej, det är definitivt inte dit vi vill! Tvärtom, intellektuell elit, klosteranda och disciplin tillhör i min utopi en primitiv forntida kultur där man trodde att sånt var viktigt. Samma kultur, för övrigt, som trodde det var ok att förgifta vatten och luft, förstöra odlingsmark, sätta ekonomi före hållbarhet och förslava andra människor. En sorglig epok i mänsklighetens historia, kallar utopianerna den sannolikt.

    SvaraRadera