tisdag 27 oktober 2009

Rubiks kub

Sanna i Jag ska bli lärare jämför sin utbildning med Rubiks kub, och jag blir alldeles inspirerad av liknelsen där hon sitter och snurrar på kuben och betraktar dess olika sidor:

De flesta barn och ungdomar jag kommer i kontakt med har en hangup på att man
blir betygssatt efter vad man presterar på ett skriftligt prov efter vissa
normer och regler. - Det känns lite som att en hel generation (minst) är
förlorad och har ett trist förhållningssätt till lärande och kunskap

Vad mäter ett skriftlig prov? Vad får man veta? Kan man bedriva undervisning utan prov? Lär eleverna sig något då? I vilken ände ska man börja fundera?

Hmmm, jag börjar med provet som sådant. Hur ser ett sånt ut?

Ett vanligt, traditionellt skriftlig prov ligger i slutet av de avsnitt eller det kapitel man vill testa, inte sant? Det tar upp de nya begrepp, tankar, formler, modeller och vad mer det nu kan vara som presenterats i avsnittet. Innan provet får eleverna kanske instuderingsfrågor, de frågar vad som kommer på provet och pluggar energiskt på dessa bitar. Provdagen kommer, eleverna går dit, skriver och lämnar in, och går därifrån.

Och nu börjar det bli intressant, tycker jag, nu börjar man kunna fråga sig om proven fyller en så viktig funktion att de bör få dominera så mycket som de gör. Vad får läraren veta? Vad får eleven veta?

Jag föreställer mig helt fördomsfullt att läraren får veta vad eleven vet om saken precis där och då. Jag föreställer mig att man ställer upp de olika elementen i kursen i ett rutsystem, och nöjd prickar av ruta efter ruta och anser den som avklarad. Och jag bekymrar mig över helheten, och undrar om det är så att man ställer frågor som involverar bitar som togs upp i förra kapitlet, och kapitlet dessförinnan? Jag minns när jag själv gick i skolan, ett par decennier innan det förra årtusendet tog slut, då blev det ramaskri i klassen, vilda elevprotester (vi ägnade oss åt sånt på den tiden, elevkåren var en fackla i lärarkårens bak, vart tog allt sånt vägen?) och klagotågande till rektorn (som kinkigt nog tog lärarens sida och hävdade att vi minsann borde minnas sånt som kommit på tidigare prov, annars kunde vi det sannerligen inte) när sådana frågor kom, ändå kom de alltid tillbaka (och vi upprepade proceduren, och upplevde om inte att vi kunde bli av med de eländiga frågorna så åtminstone att våra protester togs på allvar, att vi blev lyssnade på och att vi fick en motivering)

Oj, nostalgin slog till, det var jag inte beredd på.

Åter till ämnet: Vad får eleven veta? Får h*n veta något om hur h*n ligger till mot betygsskalan? Får h*n veta något om hur lång vägen är till målet, och hur långt h*n gått? Och framförallt, får h*n med sig några verktyg i lådan som h*n kan behöva längre fram, och kan h*n isf använda dessa när det blir dags?

Jag är skeptiskt. Förmodligen för att jag inte använder prov i min undervisning, jag har så svårt att få det att gå ihop med individualisering, och därför känns prov som ett klumpigt verktyg för mig. Jag vet att andra ser det på annat sätt, det vore intressant att få ta del av hur de ser på saken.

7 kommentarer:

  1. Hur ska vi definiera "prov" i diskussionerna? Du skriver om vanliga traditionella skriftliga prov här, men vad kallar vi ett prov där man får använda hjälpmedel som jag skrev om tidigare? Eller en uppsats/uppgift som t ex skrivs under en vecka och inkluderar egna funderingar och olika synvinklar? Eller redovisningar av olika former?

    Egentligen är ju alla aktiviteter/övningar där vi som lärare på något sätt bedömer eleven ett prov...

    De vanliga traditionella proven är också jag skeptisk mot och upplever att de i första hand används för att förmå eleverna till någon slags prestation. De proven blir som viktigast för de lärare som känner att de inte har full koll på läget...

    SvaraRadera
  2. Jaa precis så ser jag det också men jag har problem med att koppla ihop kunskaperna med betyg och framförallt hur man som lärare ska motivera betyget för alla inblandade parter. Att kalle får ett G för att han hade 13 rätt på ett prov är något som de flesta inte ifrågasätter men jag tror att det är alldeles för enkelt att göra så. Hur gör du?

    SvaraRadera
  3. Precis så tänker jag också - skriftliga prov känns som inte helt optimal utväg som mest har att göra med betygssättning snarare än något annat.

    Men - Hur motiverar du betygen för de inblandade parterna? Frågar dina elever varför de får ett visst betyg eller är de med från början? Hur är det med deras föräldrar eller övriga lärare?

    SvaraRadera
  4. Christermagister, det är just traditionella skriftliga prov jag grubblar över, och vilket värde de faktiskt har för inlärningen och kunskapsutvecklingen.

    Sanna, det händer att elever ifrågasätter sina betyg, givetvis. Jag använder mig av portfolio och journaler för att hålla koll på elevernas framsteg. I portfolion kan både de och jag se vad de gjort, och hur de gått. Vi kan gå tillbaka och kolla på vad de gjort och inte gjort, vad de haft problem med och vad de fått kläm på. I mina journaler, kilometerlånga och färgkodade, har jag en tydlig karta över deras utveckling och kan visa dem, och andra, exakt varför de fått det betyg de fått.

    Det brukar funka bra.

    SvaraRadera
  5. Morrica, det låter tydligt och bra och jag tar för givet att du går igenom målen och betygskriterierna med eleverna också. Att lyfta fram mål och kriterier flera gånger under terminen är ju en sak som underlättar oerhört tycker jag.

    Jag brukar låta mina elever gissa sina betyg och de allra flesta är mycket medvetna om vad de kommer att få för betyg och varför.

    SvaraRadera
  6. Härligt att det första svaret försvann när jag skulle skicka det men dök upp ändå =/
    Det låter som en bra metod i alla fall för att hålla koll och kunna visa. Mer omfattande än "13 rätt=G" men samtidigt också mera tidskrävande. Hur hinner du med?

    SvaraRadera
  7. Sanna, det är visst och sant, det tar en ruskig tid, men samtidigt sparar det tid och ångest i slutändan, det blir överblickbart och det syns tydligt vilka områden varje elev behöver jobba mer med. Färgerna sparar också mycket tid, jag undervisar i språk och använder olika färger för grammatik, stavning, ordföljd, innehåll, ordförråd etc. På det viset kan jag skriva bara några ord och ändå veta vad det handlar om.

    Christermagister, givetvis, det är mitt jobb att känna till och informera dem om målen och kriterierna, det ska de inte behöva lägga tid och energi på att ta reda på. De har dessutom mål och kriterier ständigt tillgängliga på respektive grupps egen hemsida, om de vill titta en gång till utan att behöva leta på skolverket. Det vore taskigt av mig att förvänta mig att de skulle arbeta sig fram mot mål som de inte känner till var de ligger.

    SvaraRadera