tisdag 6 oktober 2009

Prov - what is it good for?

Lärare klagar ofta över att eleverna frågar "kommer det här på provet?" och inte alls vill förstå att de bör lära sig saker och ting för sin egen skull, inte för provets skull. Eleverna i sin tur klagar på att lärarna bara tittar på proven, och inte alls på vad eleven presterat på lektionerna, eller omvänt - att de har ju skrivit jättebra på alla prov och ändå får de inte högsta betyg.

Det verkar inte som om systemet med prov fungerar riktigt som det är tänkt. Är det verkligen ett bra sätt att lära sig? Ger det eleverna en stabil bildningsgrund att stå på, en hållbar referensram att ställa nya kunskaper i relation till, ökar elevernas förmåga att analysera information de möter när de lär sig att tänka i korta steg, från prov till prov, och att sedan slänga stora delar av det som stoppats in i korttidsminnet när de går vidare till nästa prov?

Jag är skeptisk.

Finns det ingen bättre väg att gå? Det finns ju så många alternativa sätt att kontrollera vad eleverna förstått och inte förstått, det finns många andra sätt att redovisa sina kunskaper, och framförallt så finns det andra sätt att befästa sina kunskaper så att man bygger sig den stabila bildningsgrund man har glädje av hela sitt fortsatta liv.

Vad tror ni? Fyller prov den funktion vi gärna vill tro att de fyller, eller är de bara ett gammalt ineffektivt system som blivit kvar?

22 kommentarer:

  1. Jag undrar om de flesta lärare någonsin reflekterar över hur stor plats proven tar. Inte minst tar de tid, tid från undervisning och reflektion. Hela provsituationen är märklig, den stressar upp elever och gör att de kan köra fast på de mest grundläggande områdena. Sådant som man i en normal situation alltid fort kan ta reda på. Den motarbetar alla former av samarbete både under och runt omkring provet.
    Resultaten kommer att jämföras och stötas och blötas, utan att kunskaperna ökar. Man frågar om svaret på fråga 19 för att se om man fick rätt, inte för att man vill veta svaret på fråga 19. Detta leder oundvikligen till att eleverna svär och tycker: "fan, varför kunde jag inte det?", när det intressanta borde vara om man kan det eller inte nu.
    Ett prov är alltid före, under och efter och aldrig möts dessa tre.
    Jag tycker man kan motivera vissa prov, men man ska kunna klargöra varför man har dem och man ska använda sig av dem på ett genomtänkt sätt, inte som en central del i undervisning eller bedömning.

    SvaraRadera
  2. Anonym, det känns oerhört fånigt att prata med någon utan att veta vare sig namn eller nick men dina ord är så kloka att jag biter ihop och tar det.

    I synnerhet det sista stycket vill jag lyfta fram:

    Man ska kunna klargöra varför man har prov, och man ska använda dem på ett genomtänkt sätt.

    Jag håller helhjärtat med dig!

    SvaraRadera
  3. Jag är också skeptisk, men det är en svår fråga. Jag vill nog inte säga att prov är helt fel, men det sätt som de för det mesta genomförs på är helt fel...

    Det är svårt att generalisera eftersom man kan ha prov i så många olika syften, men rent allmänt skulle jag vilja se fler prov där man har tillgång till normala informationskanaler; böcker, internet, telefon... Och jag retar mig på det absoluta poängsystemet som många använder i betygssättningen; 37 poäng ger ett G men 38 ett VG, utan hänsyn till helheten...

    SvaraRadera
  4. Christer, du skriver 'rent allmänt skulle jag vilja se fler prov där man har tillgång till normala informationskanaler' och jag undrar hur du menar? Vad skulle syftet med det vara?

    SvaraRadera
  5. Jag minns känslan när jag vacklade ut från min första salstenta på Universitetet. Den där tomheten och lusten att tömma hjärnan på allt skit jag pregat in för att kunna svara på frågorna. Det fanns en form av självförakt och stolthet över det rent idrottsliga i situationen. Nu när minnet fungerar sämre är jag rädd att den sortens prov skulle skrämma mig mer.

    Prov är bra som disciplinerande moment och köper en viss frihet under kursen: Nu tänker och arbetar vi - sen försöker vi mäta vad som fastnade.

    Till en viss del kan prov ersätta inre motivation, men det är ett riskablet spel med sådana här yttre belöningar.

    SvaraRadera
  6. Menar du att prov i grundskolan och på gymnasiet skulle fungera som någon slags förberedelse inför universitetlivets salstentor? Ger de verkligen den friheten du pratar om, eller är den en schimär?

    SvaraRadera
  7. Jag tänker som så att på universitetet har man ju inte bara salstentor, utan även hemtentor, duggor och liknande. Kanske skulle variation vara bra även för grundskolan och gymnasiet?

    Jag tror inte vi kommer ifrån proven men det är inte bra att de får ta så mycket fokus. Man får lätt bilden att det är proven som är det viktiga, inte att man lär sig något.

    SvaraRadera
  8. Det finns en myt om att duktiga lärare genom listiga provkonstruktioner kan komma åt kunskapens djupare kvalitativa dimensioner (Per Måhl m.fl)men jag är skeptisk. Det är något i den här mätkulturen som skapar nya problem genom att se kunskapen som en produkt.

    Frihet är väl i någon mån alltid en chimär och när det gäller våra studenter är jag ofta orolig när jag uppmanar dem till att tänka själv och testa gränser. Samtidigt är det djupt deprimerande att ställas inför 25 hängivna ledtrådssökare som älskar att läsa av lärarens innersta önskningar.

    Vägen tillbaka till inre motivation kanske är stängd? Nu får vi rädda det som räddas kan - och överallt svävar myten om den stora rättvisan och nödvändiga sorteringen.

    SvaraRadera
  9. CrimsonAnna, variation är absolut nödvändigt, elever i en grupp lär sig på så många olika sätt att det vore grymt mot flertalet att bara harva i samma mönster hela tiden.

    Så vad kan man göra åt det felaktiga fokuset?

    SvaraRadera
  10. Mats, jag tror du har dunderfel. Vägen till den inre motivationen är inte stängd, spindelväven i hörnen hänger kvar bara för att den öppnas inåt.

    Ovsett listiga frågor eller inte, behövs prov? Mätkultur schmätkultur, fyller den någon funktion annan än att låta industrialismromantiker hänga kvar i sin tro att gårdagens svar har något med dagens frågeställningar att göra?

    SvaraRadera
  11. Så länge vi ska sätta betyg så behövs nog prov på olika sätt. Det har väl till viss del med rättssäkerheten att göra...

    Vad syftet med prov där man har tillgång till olika informationskanaler skulle vara? Ja, det beror ju på vad man vill testa... Det funkar ju inte så bra om man vill testa förmågan att utan tvekan stava rätt på utvalda engelska ord t ex...

    Men om man vill testa i vilken grad eleverna har förvärvat "ett historiemedvetande, som underlättar tolkningen av händelser och skeenden i nutiden" (strävansmål i historia) kan man ju utforma en uppgift som bygger på att de ska tolka en aktuell händelse i historiskt perspektiv och låta dem använda valfritt material, eller ett urval av material som läraren bedömer som lämpligt. Syftet är att de ska använda material som normalt finns tillhands för att kunna fördjupa uppgiften och inte vara beroende enbart av sin minneskapacitet...

    SvaraRadera
  12. ChristerMagister: Prov på olika sätt är en intressant formulering. Rättstavningsprov i all ära, involveras orden i elevens ordförråd via sådana också, tro?

    Ditt exempel på examination av en del av målen i historia tycker jag var en utmärkt illustration på alternativa metoder som med stor framgång kan ersätta traditionella prov.

    SvaraRadera
  13. "involveras orden i elevens ordförråd via sådana också, tro?", frågar hon en kille som läste tyska i sex år och aldrig fick tala tyska!Nej, det gör de helt klart inte!

    SvaraRadera
  14. Då tycker jag vi kan skriva upp det under repliken 'kassa metoder', eller vad tycker du?

    SvaraRadera
  15. Ja, men samtidigt så har man ju inte tid eller möjlighet att alltid använda de okassa metoderna...

    När jag har undervisat i engelska har jag haft glosförhör, men jag har satt in orden i en mening och jag har gett rätt för alla ord som man kan utläsa vad de menar.

    SvaraRadera
  16. *pöff* ursäkter ursäkter, det har man visst det. För prov tar en ruskig massa tid det också, lägger man den tiden på annat kan man göra en massa okassa saker!

    SvaraRadera
  17. På frågan om hur man bryter fokus-man skulle mycket väl kunna lägga mer tid på var i världen utanför man har användning för sina kunskaper. Jag avskyr matte men när jag fick veta att just biologer har stor nytta av Matte E så läste jag den iaf. Mer inlemmande av verkligheten skulle nog hjälpa

    SvaraRadera
  18. Jag håller med dig, Crimson, man skulle kunna använda tiden fasligt annorlunda, och sannolikt uppnå väldigt mycket bättre resultat.

    Min spontana reaktion på din kommentar var 'inlemma verkligheten i skolan? Vem i hela fridens dar utlemmade den, och varför?', det är olyckligt för alla om skolan och resten av samhället en dag står som motpoler.

    Det är en viktig aspekt, tack för att du belyste den!

    SvaraRadera
  19. Mats, ibland är det den skönaste känslan som finns!

    SvaraRadera
  20. Vet inte om verkligheten är utlemmad men ofta känns skolan lite som en skyddad verkstad-och speciellt i tonåren när man har fokus på tusen andra saker hade det varit grymt att veta lite mer om när man har användning av saker utanför skolans värld. De konkreta exemplen finns ju där ute om man bara letar.

    SvaraRadera
  21. Onekligen, ibland känns skolan som en skyddad verkstad, och ibland som en experimentverkstad, ändå är den en del av samma verklighet där vi alla framlever våra liv.

    SvaraRadera