onsdag 4 november 2009

Är skolans resursbrist en myt?

Debattartikelförfattarna och ekonomerna Stefan Fölster, Anders Morin och Monica Renstig hävdar det i en artikel i dagens SvD.

I en annan artikel i samma tidning bemöts deras debattartikel bland andra av Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet:
skolans stora problem är att rätt resurser måste finnas på rätt plats för rätt elever.

– Lärare måste i dag lägga tid på mycket annat än på sitt kärnuppdrag som är undervisning, planering och efterarbete. Det handlar om allt från att vara VAB - poliser till att byta glödlampor, säger hon.

Och så är det ju. Det är ett förfärligt resursslöseri att glödlampsbyten, toalettpapperspåfyllning, kopiering, administrativa uppgifter etc inte bara tillåts utan förväntas få ta tid från lärarnas uppdrag. Kommunernas besparingar har lett till att lärartid tas från eleverna och istället läggs på vaktmästeriets uppgifter, administrationens uppgifter, städets uppgifter, fritidshemmens uppgifter, skolbibliotekariernas uppgifter. Ty även bland dessa nyckelpersoner har kommunernas spariver dragit fram, trots att arbetsuppgifterna ju finns kvar.

Jag undrar om ekonomtrojkan tittat på hur den arbetstid som inte läggs på ren klassrumsundervisning disponeras i de olika skolorna, och om de jämfört med hur bemanningen ser ut bland övrig skolpersonal. Kan läraren ringa vaktmästaren om ett lysrör gått sönder och lita på att det byts ut eller måste h*n ta sig tid att springa och hämta ett nytt och själv byta det? Alternativ ett tar tre minuter, alternativ två trettio.

Det är inte helt enkelt detta med resurser i skolan.

4 kommentarer:

  1. Jag som kommer från förskolevärlden är lite över en skolkultur där man ringer vaktmästare för att byta glödlampor: "Det är inte mitt jobb!"

    Den här arbetsdelningen riskerar att bli lite underlig och budskapet till barnen kanske är att skilja handens och hjärnans folk?

    När jag är på skolor möter jag många lärare som suckar över dokumentationskravet. Det verkar som om det är enklast att låta bli att göra något för då slipper man dokumentera...

    Samtidigt finns det en nervös överrationalistisk sida hos de lärare som dokumenterar maniskt för "att ha underlag till utvecklingssamtalet" eller för att bevisa att de verkligen har gett barnet allt tänkbart stöd. Under tiden går dagarna som skulle kunna ha fyllts med något meningsfullt.

    Modiga lärare vågar prioritera den dagliga verksamheten.

    SvaraRadera
  2. Vet du, Mats, jag tror snarare budskapet till barnen blir något i stil med 'det är fult att be om hjälp, man måste alltid göra allting själv' och det är mycket illa. Ty den som aldrig vågar be om hjälp har ofta svårt att ge hjälp på ett naturligt och självklart sätt, och ofta väldigt svårt att samarbeta.

    Kanske är mod något som bör räknas som merit när man söker in på lärarhögskolan?

    SvaraRadera
  3. Jo jag är för att våga visa svaghet och kunna be om hjälp - men är lite förvånad över arbetsdelningen (läs den ämnesmässiga revirpinkningen) i skolans värld.

    Ibland är det lättare att göra det själv - men jag tror vi för minst tre diskussioner här...

    SvaraRadera
  4. Ibland är det lättare att göra saker och ting själv, men det är något helt annat än att förväntas ta ansvar för allt, på en gång. Lärarens ansvar i skolan är inte att se till att det finns toapapper, inte att laga trasiga dörrar, inte att skolkatalogen är uppdaterad och korrekt. Men läggs alla dessa ansvarsområden på lärarens axlar stjäls tid från det som faktiskt är lärarens ansvar - undervisningen.

    Jag tror, synnerligen ovetenskaplig, att det fungerar bättre att samarbeta i en skola där lärarna inte känner sig superstressade över att bära för mycket och för splittrat ansvar.

    SvaraRadera