tisdag 2 juni 2009

Avstånd

Jag mäter mina avstånd i tid. Andra mäter dem i meter och kilometer. Det händer att detta leder till viss förvirring men oftast går omvandlingen smidigt och olikheten stör inte kommunikationen.

Men jag har funderat en del kring detta på senare tid, av olika anledningar har det blivit aktuellt. Återspeglas ens världsbild i hur man mäter sina avstånd? Vad säger isåfall mina mätmetoder om mig?

Jag vet inte, men tanken är intressant.

5 kommentarer:

  1. Det där var en intressant fråga måste jag säga.

    SvaraRadera
  2. Oj ja du - bra fundering. Det är ju inte förrän man kommunicerar med andra som man märker alla (o)likheter och vad som gör oss unika på sätt och vis. Sapir-Whorf hypotesen känns ju lite nära till hands. Den har jag funderat mycket över på sista tiden

    SvaraRadera
  3. Cizzi, ja, visst är den. Jag har inget svar på den, men den dyker upp ibland.

    Sanna,visst gör den det, och jag är inte helt överens med de som hävdar att den är oriktig. Alltför mycket pekar på motsatsen.

    SvaraRadera
  4. Jag mäter också avstånd i tid. Tänker att det är min praktiska sida - hur många meter/km/mil är inte betydelsefullt, bara hur lång tid det tar mig att ta mig dit, inte minst för att kunna komma i tid. Men det kan också vara en rest av min fixering att mäta allt i tid: jag klockade liksom ALLT jag gjorde, varför vet jag inte. Men jag tröttnade på det, och har inte burit klocka sedan jag vet inte när.
    En annan sak vi tänker olika om, förundrades jag stort över en gång, och det fascinerar mig fortfarande. Jag ser tiden som lineär: tiden ligger framför mig som en sådan där bordsalmanacka med veckan som brer ut sig horisontellt. Så trodde jag alla såg tiden, men inte. Några vänner såg tiden som en cirkel, som ett kretslopp med årstiderna som växlar. De kanske är mer "in tune with the universe and nature", vad vet jag? Janis

    SvaraRadera
  5. Tid är fascinerande. Nu började jag fundera över om jag ser tiden som cirkulär eller linjär. En kombination, finner jag, tiden för mig är som en spiralfjäder, varv på varv följer efter varandra som en lång rad, ibland tätt ihop, ibland utsträckt och långt.

    SvaraRadera