Jag var inte i Göteborg sommaren 2001. Däremot mötte jag ungdomar som var där, jag mötte dem när de åkte upp, och jag mötte dem när de kom hem, och jag minns lika tydligt som det varit i morse hur chockade de var av vad som hänt, och hur myndigheter och polis agerat.
Elin Grelsson publicerar idag ett vittnesmål från helgens händelser i Köpenhamn. Jag läser och fylls av samma känsla som då, i början av årtiondet.
Voffo gör di på detta vise?
Scream for me!
13 år sedan
Jag har hämtat nära anhöriga på polisstationen och vet huer det känns att inte riktigt kunna försvara den statliga våldsapparatens agerande. I Malmö var det Reclaim the street-demonstrationer där polisen agerade väldigt brett och förebyggande.
SvaraRaderaLärdomen kanske är att man ska fundera över i vilka tåg man går - i värsta fall leder det till ett livslångt främlingsskap inför lagen och dess bevakare.
Man bör definitivt överväga noga vilka tåg man går i. Det kan, som du säger, leda till ett livslångt främlingsskap, men ibland är det en risk man bör överväga att ta för avstår man riskerar man mer än så. Rätt som det är kan man finna, för att travestera en klok författare, att man är ingen människa utan bara en liten lort.
SvaraRadera