Jag har ju nämnt affären ett par gånger, den berör viktiga frågor kring både rektorers och kommuners ansvar gentemot sina skolor, sin personal och sina elever. Efter att han bett lärarna på Sundsgymnasiet om ursäkt pudlade Åkesson i Sydsvenskan och sedan ännu en gång i det lokala annonsblad där historien tog sin början och förklarar sitt ordval som olyckligt
Den förklaringen tycker vi känns ihålig. Våra medlemmar kommer i kontakt med föräldrar och elever som ställer sig frågande till situationen. Gert Åkesson är en driven skribent som knappast gör ett sådant här misstag, säger Lars Hemzelius.Men det är inte Åkessons enda offentliga uttalanden i frågan. Han låter sig också intervjuas i ment.se, där han håller det för sannolikt att det måste varit nyhetstorka på Sydsvenskan som ligger bakom det som Spegelns chefredaktör kallar drevet, och bland annat detta uttalande gör facket fundersamt.
Jag vet inte om det stämmer att han har sagt så, men han har inte dementerat det. Om han har sagt så, har han inte insett situationens allvar, säger Lars Hemzelius [...] Vi anser att det inte bara är att gå vidare, som kommunen har gjort. Istället måste kommunen göra något, exempelvis kan man utbilda Gert Åkesson, säger Lars Hemzelius.
Det är intressant att följa hur tydligt det plötsligt blir att en rektor i viss utsträckning faktiskt är en offentlig person. Detsamma gäller all personal i skolan - uttalar man sig i t ex en tidning där elever och kollegor kommer att ha möjlighet att ta del av ens ord så får formuleringen konsekvenser för ens arbete. Vellingerektorns raljanta uttalande illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Kanske borde exemplet användas även på lärarhögskolor för att illustrera detta?
Och hur ser situationen för bloggande lärare ut? Jag har alltid tagit ett stort mått av yttrandefrihet förgiven...
SvaraRaderaJag är inte säker på vad det är du egentligen säger, Christer, så jag vet inte riktigt hur jag ska svara.
SvaraRaderaYttrandefriheten är en grundlag, och med den följer yttrandeansvaret. Tar vi det ansvaret ökar möjligheten att vi får behålla friheten, tar vi det inte ökar vi själva risken att friheten beskärs. Lärare lyder inte under någon annan lag än någon annan, men de ord vi säger uppfattas ibland på ett annat sätt. Detta måste vi vara medvetna om.
Det jag säger på min blogg, som privatperson, kan jag få ifrågasatt i klassrummet, som lärare. För eleverna är jag en och densamma, och detta bör jag vara medveten om. Oavsett vilken roll jag för ögonblicket ikläder mig är och förblir jag en enda, jag kan inte låtsas att jag som lärare eller rektor eller vad jag nu råkar jobba med inte har något ansvar för vad jag som privatperson kläckt ur mig.
Som jag ser det bör man som lärare vara medveten om att om man väljer att gå ut på lokal och supa till på lördagkvällen riskerar man att på måndagen möta elever som plötsligt ser en som en annan person än de gjorde på fredageftermiddag. Man har samma rätt som alla andra att gå ut, och man har samma skyldighet som alla andra att ta konsekvenserna av sitt handlande. På samma sätt förhåller det sig med bloggandet - man har samma rätt som alla andra att säga vad man tänker och tycker om saker och ting, och samma skyldighet att ta konsekvenserna av att man sagt det man sagt.
Om jag inte alls svarat på det du skrev så ber jag om ursäkt, som jag skrev inledningsvis, jag är inte säker på att jag förstår vad du menade.
Jo då, det var det jag funderade på. Samma rätt att uttrycka sig och samma skyldighet att ta ansvar. Det är bra att tänka på.
SvaraRaderaMedia är ju en faktor i det hela som kan ställa till det. Det man själv säger och skriver kan man ju ofta förklara, men tänk om någon journalist skulle börja rycka citat ur bloggen och skriva egna artiklar... Det blir ju lätt så uppblåst och vinklat... Och allt man sedan säger låter som bortförklaringar... Kanske är den skrivna formen ett skydd? Man kan ju alltid hänvisa tillbaka till originaltexten (som ju visserligen går att korrigera i efterhand...).
Hmmm, svårt...
Ja, media är en faktor. Andra bloggare en annan faktor, facebook och likande sidor ytterligare en. Ens egen förmåga att uttrycka sig illa, att ta för givet att läsaren kan följa ens tankegångar över stock och sten är en annan faktor som kan ställa till det ibland. Lösryckta citat är alltid ett problem man riskerar att råka ut för men som du säger, det skrivna är om inte ett skydd så åtminstone ett sätt att gå tillbaka och visa hur det såg ut från början och i vilket sammanhang det skrevs.
SvaraRaderaÄven om det, som t ex i fallet med Vellingerektorn, ju går att korrigera i efterhand finns alltid, på Internet lika väl som irl, risken eller möjligheten att någon faktiskt kopierat originalet och är villig att visa upp det.
Jag vet inte riktigt vad det är du menar är svårt? Förklara gärna, det är en intressant och viktig diskussion.
Bara att avgöra vad man bör skriva och vad man kanske ska hålla tyst om... Enskilda individer på arbetsplatsen som går att identifiera är ju självklara, men när det kommer till arbetsplatsens arbetssätt och kanske t o m kommunens policy kan det ju bli knivigare att avgöra. Även synen på diagnoser kan ju uppenbarligen vara känsligt, religion är ett annat område och vad säger att inte åsikterna om den rådande skolpolitiken skulle kunna ses som "illojalitet mot arbetsgivaren"?
SvaraRaderaDet är ju egentligen inte underligare än att man med ryggmärgen hindrar sig själv från att häva ur sig vad som helst i offentliga situationer, i konsumkön, på bussen eller rent av i lärarrummet. Många ser sin blogg som något lika privat och enskilt som en middag med närmaste vännerna, och glömmer att det man säger blir lika offentligt som om man stod på torget och ropade med megafon.
SvaraRadera