Josh visar vägen till en artikel i
SvD. Svenska Stöldskyddsföreningen har beställt en undersökning av hur gymnasielever och deras föräldrar, lärare och rektorer ställer sig till det här med kameraövervakning, och resultatet redovisas stolt. Jag hoppas ni inte har något emot att jag fokuserar på eleverna? Har ni läst min blogg tidigare förvånar det er antagligen inte. Undersökningen visar följande:
•70 procent av gymnasieeleverna tror att kameraövervakning skulle öka tryggheten i skolan.
•89 procent av gymnasieeleverna tror att det skulle förebygga skadegörelse i skolan.
•Nio av tio gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna skolgården och på vissa platser inomhus i skolan, under förutsättning att de visste att materialet bara skulle användas om något allvarligt inträffat (stöld, skadegörelse, mobbning, våld eller narkotikalangning) och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet.
[...]
•Sju av tio gymnasieelever skulle till och med tillåta kameraövervakning inne i klassrummen.
Det stämmer. Ungdomar ställer sig positiva till kameraövervakning, de frågar rent av efter det. Det intressanta är varför de vill ha den. Det är en sorglig sanning om ungdomars verklighet som visar sig i svaret. Elever som svarat på frågan om vad de skulle vilja ändra på för att göra sin egen verklighet bättre är mellan fjorton och sexton. De kommer ur olika socialgrupper, bor i olika kommuner i landet och både i tätort och på landsbygd. De sa såhär, och var isande överens:
“Vi vill att det ska finnas vuxna där vi är. På rasterna i skolan, utanför skolan vid skolbussen, på vägen dit och hem. Vi vill att det ska finnas vuxna ute på kvällarna också, vi vill att det ska finnas någon som kan sätta stopp innan det blir bråk, för det kan vi inte. Och vi vill att det ska finnas någon man kan be om hjälp, och fråga om råd. Men om det inte kan finnas det, för att de vuxna inte har tid och det inte finns pengar så vill vi åtminstone att det finns kameror så att det filmas vad som händer så man kan bevisa efteråt vem som gjorde vad.”
De vill ha vuxna närvarande. Kamerorna är bättre än den utsatthet de upplever idag, bättre än ingenting, men det de vill ha är vuxna.
Sorgligt att det skall behövas. Men tyvärr är allt för ofta skolan en hård miljö som snarare kan liknas vid en djungel än en miljö ämnad för kreativitet och lärande. =/
SvaraRaderaKanske är detta en okej lösning av problemet?
Jag är mycket skeptisk. För att ett samhälle skall vara ett samhälle måste alla grupper umgås med varandra, lära av varandra, acceptera varandra och dela det allmänna rummet. Gör man inte det, sätter man en grupp åt sidan och slår upp vattentäta skott emellan blir det inte längre ett samhälle, utan något helt annat. Jag ser hur människor i min egen ålder, tanter och farbröder, tittar på ungdomar som vore de främmande varelser, jag ser hur ungdomar tvekar på hur de skall uppföra sig för att bli accepterade.
SvaraRaderaFör att göra skolan till det kreativa tempel för lärande den borde vara behövs fler vuxna som finns där. Inte som någon slags 'resurspersoner', lektanter eller vakter utan helt enkelt som vanliga människor som arbetar och lever sina vardagsliv i miljön, visar genom sina blotta existenser att vuxna också är människor, och finner att ungdomar är inga främmande varelser de heller.
Men samhället väljer att prioritera annorlunda. Det är dumt.
Tycker jag.
Bra talat. Jag är mycket förvånad att ingen av de politiska partierna har kommit till denna insikt.
SvaraRaderaVåra barn, de unga är samhällets bästa investering och skall behandlas därefter.
Tack, och de borde de absolut. Vår framtid skulle se annorlunda ut om vi behandlade ungdomar med respekt, och genom exempel lärde dem respekt.
SvaraRadera