söndag 22 november 2009

God jul

Fredrik Lindström filosoferar i Aftonbladet kring julen, kring hur det kan komma sig att "ju mer vi firar, desto mindre gillar vi julen", och hans förklaring känns oerhört insiktsfull:

Om man ser julen som ett varumärke (och i vår tid ses allt som varumärken) så har det en oöverträffad säljkraft. Man försöker mjölka det och dra ut på det maximalt, eftersom julen är handelns bästa tid på året (en del har över hälften av årets intäkter från julförsäljningen). Det är kanske det starkaste undergångstecknet i vår tid, att saker vars värde byggts upp långsiktigt alltmer brandskattas med en nästan bisarr kortsiktighet.

Men varför har då julen blivit ett så starkt varumärke. Jo, därför att den är en mångtusenårig traditionell kontaktyta mellan förfäder, nu levande och efterkommande. Och som sådan helt oöverträffad. En styrka som den i dag naturligtvis håller på att förlora när den alltmer förknippas med svettiga Åhlénsköer och meningslösa julsånger i mitten av november.

Vi krymper våra kontaktytor mellan de som gått före oss och oss själva, och på samma gång krymper vi våra kontaktytor mellan dem som går efter oss, våra barn och barnbarn, och oss själva.

Det känns inte som en riktigt bra väg att gå.

3 kommentarer:

  1. Ja julen en en bra tid till och med för läkemedels industrin.
    hur många tar inte lugnande medel i jul stressen och allmänt känt e det jhu att självmords statitiken ökar bland ensamstående människor som tror sig missa någe??
    vad missar dom igentligen stress och ånger i massor för en bra kväll mitt tips e att istället gå på bio eller konser eller dylikt med sina kära istället det blir en happening och ingen stress i julruschen. och laga god mat kan man jhu göra i vilket fall som behöver det jhu inte vara en speciell dag för lika med att ge de som förstjänar det en present

    SvaraRadera
  2. Jag läste också den krönikan och funderade. Intressant är att jag föreslog att vi i julfirandet skulle flytta fokus från just klapparna (som jag tycker tar för mycket tid) och istället fokusera på att umgås och trivas-men blev nedröstad av de äldre. Lustigt.

    SvaraRadera
  3. Anna, man skulle ju kunna ägna en stund åt att fundera över om det blev nedröstat för att de vill ha det som det alltid haft det, eller om de helt enkelt känner sig så vilse i riten att de faktiskt tappat kontakten med både sina förfäder och sig själva.

    Ozymandias, jo, det är nog så sant. Även de som faktiskt varken ger jul, äter presenter eller firar maten känner sig utanför när hela samhället omkring dem kollektivt stänger in sig i sig själva och samtidigt stänger ute alla andra.

    SvaraRadera