torsdag 19 november 2009

En sida av mig

Någon frågade för lite sen vilken låt jag skulle välja om jag skulle välja en låt att spela upp för att visa en del av det som är jag. Jag har funderat på saken sedan dess och kommit fram till att den här nog ligger bra till. Jag tycker om texten, jag tycker om den desperation och den determination som jag ser i den, och jag tycker mycket om musiken, drivet i trummorna och riffen, och jag älskar Rytkönens röst. Hans sätt att sjunga, dramatiskt och inlevelsefullt, och själva röstläget därtill. Dessutom tycker jag om videon nästan lika mycket som låten, jag gillar ljussättningen och kameraarbetet och framförallt stämningen, den kompletterar musiken och bildar en helhet.

6 kommentarer:

  1. Trots att det inte är en musikstil jag personligen inte föredrar så tyckte jag om musiken och refrängen. Dock inte hans röst och jag hör inte texten.

    Ville bara berätta det.

    SvaraRadera
  2. Jenn, så roligt att du tycker om musiken. Röster är så personliga, en låt kan vara fantastisk med en sångare och platt som en mask med en annan. Tack för din kommentar!

    SvaraRadera
  3. Ja, det är en bra låt och en härlig röst. (Jag kommer alltid att tänka på Savatage när jag hör dem.)

    SvaraRadera
  4. Christer, det är intressant hur man associerar. I mina öron är Rytkönens röst en av de mäktigaste stämmorna i världen, och varken Oliva eller Stevens kommer i närheten även om de har trevliga röster båda två. Men jag håller med dig om musiken i stort, det finns definitivt likheter.

    SvaraRadera
  5. Morgana lefay e ett av sveriges absolut mest underskattade band de borde vara giganter i världen de var tidiga med thrashen och har hållit lojalt i den och e syvveräna vet faktiskt inte hur det kommer sig att de inte e större än de e måtte vara promotions som inte e optimal :)

    SvaraRadera
  6. Ozzy, jag håller med dig, det är obegripligt. Det måste vara den karaktäristiska hälsingska ödmjukheten som orsakat det.

    SvaraRadera