onsdag 9 september 2009

Fame costs

Debatten kring utredningen om lärarutbildningens framtid ger mig mycket att tänka på. Från somliga får jag intrycket att det finns en önskan att behålla det som varit, en önskan jag har förståelse för. Det är vilsamt att veta vad man har, och stressande att inte veta vad som kommer. Lärarutbildningen likaväl som skolan tenderar att omstruktureras då och då utifrån politiska nycker, att hamna i historieberättelserna som Den Som Skapade Det Moderna Skolväsendet tycks vara ett eftersträvansvärt öde bland svenska politiker, men resultatet blir kortsiktighet och en svårarbetad miljö för både elever och skolpersonal. Så önskan att slippa ännu en omstrukturering är inte alls svårbegriplig.

Från andra får jag ett intryck att man vill bevara det som finns av ideologiska skäl. Man tycker faktiskt det fungerar bra, eller åtminstone att det fungerar bättre än det som komma skall. Det har jag respekt för, upplever man det så är det klart man argumenterar utifrån det.

Men sen finns en annan grupp som jag ärligt talat är inte riktigt förstår mig på. De har tidigare uttryckt att lärare borde bemötas med mer respekt, ha högre status och högre lön och allt vad det nu är, en och annan uttrycker samma åsikt nu - MEN de vill ha statusen och lönen och respekten utan att behöva ändra på något. De argumenten har jag väldigt svårt att förstå. Hur skulle resultatet kunna ändras om alla variabler förblir som de är?

Förändringar är jobbiga. Systemet i förslaget kräver ett annat tänkesätt, andra rutiner, det ställer andra krav på studenter och lärare än idag, och det pekar mot ett annorlunda skolsystem. Det nya tänkesättet kommer att slå igenom där också. Det kommer att kosta tid, svett och tårar, det kommer att bli jobbigt att tänka om, att ställa om parametrar och ändra rutiner. Men vill vi ha förändringar i resultatet måste vi ändra variablerna. Vill vi ha mer respekt och högre status måste vi agera på ett sätt som ger respekt och status.

Mer respekt och högre status kommer att ge oss mer inflytande och större möjligheter att påverka vår och elevernas arbetssituation. Vi kommer att kunna arbeta effektivare för långsiktighet, för allas lika rättigheter, för miljön, för skolmiljön, för demokrati, för elevinflytande, för svaga elevers möjlighet att bli starka, för starka elevers rätt att flyga, för socialt utsatta elever att förbättra sin position och så vidare, listan kan göras hur lång som helst. Varje litet snäpp vi lyckas ta oss upp i status och respekt innebär lite mer inflytande, och det, tycker jag, vore bra.

Men vi får det inte gratis.

8 kommentarer:

  1. Jag känner mig lite träffad där... ;-)

    Men jag vill faktiskt ha förändringar!

    Jag tycker att kraven på intagningen till lärarhögskolan ska vara höga, men inte endast grundad på betyg. Jag tycker också att kraven under utbildningen ska vara höga, men bygga på modernare och kreativare redovisningsformer än salstentor.

    Jag tycker att förslaget om lärarlegitimation är bra och att kraven på verksamma lärare ska vara högre än i dag. Rektorerna ska kunna kräva förbättringar/förändringar av lärarna (i första hand erbjuda fortbildning som syftar till att förbättra/förändra, i andra hand avsked och vid grova upprepade övertramp ska Skolverket kunna dra in legitimationen.)

    Jag har nog fler variabler jag vill förändra, men jag är trött i kväll! Föreläsning 8-12, basgruppsarbete 13-16 och manligt nätverksmöte (jag vet, lite motsägelsefullt :-) ) 17-19! Inte lätt att komma igång efter tre månaders ledighet!

    SvaraRadera
  2. Gjorde du det? Det var faktiskt inte riktat till någon speciell, debatten surrar överallt omkring mig just nu och först nu har jag haft tid att faktiskt sätta mig ner och formulera mig.

    Det gläder mig att du vill förändring. Det talades ju om intervjuer i utredningen, som komplement till betyg, jag tycker det vore utmärkt. Det torde kosta lite administration och en del tid men det vore det värt.

    Varför är manligt nätverksmöte motsägelsefullare än kvinnligt dito? Är det ena ok är det andra precis lika ok, inte sant?

    SvaraRadera
  3. Det är klart att det är OK, jag är ju med! *ler*

    Jag tycker att alla aktiviteter som är manligt- eller kvinnligt kodade är OK för båda könen att ägna sig åt. Jag menar bara att det nog är ganska få som skulle kalla det "manligt" att samlas runt ett bord för att dricka kaffe och diskutera sin livssituation.

    SvaraRadera
  4. Tänk ändå så viktig kontexten är! Ett bord, kaffe, män som pratar om livet. Placerar man i tanken bordet i en byggarbetarbarack under förmiddagens kafferast blir bilden både vardaglig och laddad med manlighet. Placerar man bordet i mässen på ett hangarfartyg långt ute på ett vintergrått hav i halv storm - osar av testosteron. Placerar man det däremot i ett trivsamt litet kafé i närheten av Möllevångstorget, med barnvagnar och lattemammor svärmande omkring, blir bilden genast lite mer exotisk och man behöver en stund för att se att det nog är lika manligt det.

    Intressant tankegång, men jag svävar ut.

    Mäns situation i skolvärlden är intressant och fylld av motsägelser, väl värd att diskutera och väl värd att nätverka om.

    SvaraRadera
  5. Ja, det har du rätt i!

    Mats skojade om att ett sätt att införa en större del traditionell manlighet i det hela var att nätverkets hemliga mål var att ta över världen, men när jag läste hans blogg såg jag att han redan har outat det målet... :-)

    SvaraRadera
  6. Man kan ju, om man vore lite lömsk, ställa frågan - ta över från vem?

    Lyckligtvis är man inte så lömsk.

    SvaraRadera
  7. Morrica: :) Inte lömskt alls! /Janis

    SvaraRadera