Fame costs

Debatten kring utredningen om lärarutbildningens framtid ger mig mycket att tänka på. Från somliga får jag intrycket att det finns en önskan att behålla det som varit, en önskan jag har förståelse för. Det är vilsamt att veta vad man har, och stressande att inte veta vad som kommer. Lärarutbildningen likaväl som skolan tenderar att omstruktureras då och då utifrån politiska nycker, att hamna i historieberättelserna som Den Som Skapade Det Moderna Skolväsendet tycks vara ett eftersträvansvärt öde bland svenska politiker, men resultatet blir kortsiktighet och en svårarbetad miljö för både elever och skolpersonal. Så önskan att slippa ännu en omstrukturering är inte alls svårbegriplig.

Från andra får jag ett intryck att man vill bevara det som finns av ideologiska skäl. Man tycker faktiskt det fungerar bra, eller åtminstone att det fungerar bättre än det som komma skall. Det har jag respekt för, upplever man det så är det klart man argumenterar utifrån det.

Men sen finns en annan grupp som jag ärligt talat är inte riktigt förstår mig på. De har tidigare uttryckt att lärare borde bemötas med mer respekt, ha högre status och högre lön och allt vad det nu är, en och annan uttrycker samma åsikt nu - MEN de vill ha statusen och lönen och respekten utan att behöva ändra på något. De argumenten har jag väldigt svårt att förstå. Hur skulle resultatet kunna ändras om alla variabler förblir som de är?

Förändringar är jobbiga. Systemet i förslaget kräver ett annat tänkesätt, andra rutiner, det ställer andra krav på studenter och lärare än idag, och det pekar mot ett annorlunda skolsystem. Det nya tänkesättet kommer att slå igenom där också. Det kommer att kosta tid, svett och tårar, det kommer att bli jobbigt att tänka om, att ställa om parametrar och ändra rutiner. Men vill vi ha förändringar i resultatet måste vi ändra variablerna. Vill vi ha mer respekt och högre status måste vi agera på ett sätt som ger respekt och status.

Mer respekt och högre status kommer att ge oss mer inflytande och större möjligheter att påverka vår och elevernas arbetssituation. Vi kommer att kunna arbeta effektivare för långsiktighet, för allas lika rättigheter, för miljön, för skolmiljön, för demokrati, för elevinflytande, för svaga elevers möjlighet att bli starka, för starka elevers rätt att flyga, för socialt utsatta elever att förbättra sin position och så vidare, listan kan göras hur lång som helst. Varje litet snäpp vi lyckas ta oss upp i status och respekt innebär lite mer inflytande, och det, tycker jag, vore bra.

Men vi får det inte gratis.