Kvinnliga präster

Biskop Bertil Gärtner, sannolikt mest känd för sitt motstånd mot kvinnliga präster, är död. Dagstidningarna skriver om det, såklart, men just jag råkade först på nyheten i en av de prästbloggar jag följer.

Jo, så är det. Ärkehedning som jag är följer jag en skock prästers bloggar. Jag gör det av samma anledning som jag följer de flesta andra bloggar jag följer: de skriver bra, de har en atmosfär i sitt skrivande som gör att jag gärna läser deras ord, och viktigast av allt, de beskriver en sida av samhället jag sällan kommer i kontakt med i mitt dagliga liv.

Förvånad konstaterar jag när jag tittar rätt på saken att jag följer en skock kvinnliga prästers bloggar. Den ende mannen i rullan har slutat jobba som präst och ägnar sina dagar åt något annat. Hur blev det så? Jag funderar över de prästbloggar som rensats ut från rullan och kommer fram till att det har både med perspektivet och atmosfären i bloggarna att göra. Har bloggaren ett för snävt perspektiv blir det lätt internt och jag tappar intresset, och är bloggen alltför styltigt skriven tröttnar jag också raskt. Kan det vara så illa att manliga präster helt enkelt skriver sämre, eller har jag bara haft otur och stött på tråkmånsarna i mina irrfärder på nätet?