Politikerna vill ha påtagligheter, siffror i kolumner på papper i mappar, utvecklingsbeskrivningar, åtgärdsplaner. De vill kunna få grepp om det undanglidande i lärarjobbet, sätta ord på det som mystiskt beskrivs som ‘vi gör så mycket som inte syns på papperet’. Lärarnas generella ovilja att dokumentera lämnar politikerna trevande efter något konkret i en tillvaro av rökslingor. När de får grepp om de handgripliga NP* hänger de i för kung och fosterland ty här är något mätbart och jämförbart, precis vad de sökte!
Och då blir det såhär.
Så skrev jag i en kommentar till ett inlägg i bloggen Pedagogikpolitik kring SvDs artikel om lärarlönerna i Trelleborgs kommun. Samtidigt läser jag i Expressen hur Björklund uttalar sig om lärarlönerna:
Tycker du att lärare har den lön de förtjänar?och det kan han ju faktiskt inte. Så länge skolorna är kommunaliserade är det upp till lokala politiker att sätta villkor och löner. Det blir kanske inte så värst jämlikt, och kanske inte så värst mycket lön, men det blir åtminstone... dåligt betalt, snålt med fortbildning och taskig arbetsmiljö i många kommuner i landet.
– Det är oerhört känsligt att som utbildningsminister, med en kommunaliserad skola, uttala en åsikt om det, men... jag tycker inte det.
Vad ska du göra åt det då?
– Jag kan inte göra annat än att påtala det
*Nationella Prov
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar