Delad börda

Ibland gör människor saker och ting som retar oss. Ibland säger vi ifrån; ibland frågar vi om de kan vara snälla att göra på ett annat sätt; ibland biter vi ihop och stör oss och ibland försöker vi få människan att göra saker och ting på ett annat sätt genom att påpeka att det de gör är dumt, att det stör oss, att vår relation blir lidande av det, att deras görande orsakar problem inte bara för dem utan för oss också. Vi Skuldbelägger, helt enkelt.

Om människan vi just lagt en stor tung börda skuld på säger att snälla gör inte så! Jag vet att det jag gör stör dig, är fel, orsakar problem och elände. Jag vet, och jag försöker verkligen komma tillrätta med det! Det blir bara så mycket svårare när du skuldbelägger mig och får mig att skämmas ännu mer! hur reagerar vi då?

Jag tror att vi gärna vill tro, de flesta av oss, att vi säger något i stil med Oh kära du, så bra att du berättar det här! Hur kan jag göra istället för att hjälpa dig hantera detta? men jag ser att det är så mycket lättare att genast lägga tillbaka hela bördan på den vi retar oss på, och det är väldigt lätt att samtidigt klappa sig själv på axeln i vetskapen om att vi minsann inte gör detta fel själva.

Det är inte så konstruktivt alla gånger.

Chile och jordbävningen

Martin Ezpeleta skildrar sin resa genom jordbävningsdrabbade Chile så rakt på, utan omskrivningar, med bilder och klarsynt ärlighet berättar han om det som sker bortom hoppingivande och lösnummersäljande mirakelrubriker och solskenshistorier.

Concepción är en laglös stad.
Jordbävningen har inte bara raserat byggnader,
utan även moralen [...] På gatorna gick folk som zombies,
fanns inget arbetet att gå till,
inga skyltfönster att roa ögonen med.
Folk verkade i chock. Förundrade.
Bestörta. Lamslagna. Vad hände? Och vad händer nu?
Många gick med kundvagnar, för att fylla
dem med vad de än kunde tänkas hitta

Om ni inte hittat hans blogg ännu följ länken, han är läsvärd, alltid läsvärd.

Jordbävning i Chile

och jag följer nyhetsflödet på Twitter, hör dödstalet stiga och hör också om hur Påsköarna evaktueras inför den tsunamivåg som rusar över Stilla Havet, hör att Hawaii börjar förbereda sig och oroar mig för kära vänner som lever där.

De snabba kommunikationsmöjligheterna sociala medier innebär gör att avlägsna platser plötsligt är mindre avlägsna, att människor på söderhavsöar inte bara är vackra och iklädda bastkjol utan faktiskt människor som du och jag. Det är svårare att vara provinsialistiskt navelskådande när man vet att en människa man pratat med, utbytt tankar och erfarenheter med befinner sig mitt i det kaos man ser på tvn eller läser om i tidningarna.

Det är bra för världen. Inte jordbävningen eller tsunamin, men de minskade avstånden mellan människor på individbasis.

Jag hör också att Läkare utan Gränser är på väg till Chile, har du råd så ge dem gärna lite stöd.