Idag skiner solen, åtminstone ibland kommer den helt fram från sitt gömställe bakom molnen och lyser upp vardagen. Människor ler och strålar ikapp med den, vänder vinterbleka näsor mot den och knäpper upp jackan, lovsjunger den och ler till och med mot varandra, kommenterar den ljuva sommartid som stundar.
Människor tar på sig solglasögon, vänder ryggen mot solen, söker sig till skuggan och går in, fasande för den långa tid med gassande solsken som ligger framför oss.
Själv hör jag till kategori två, där jag sitter vid datorskärmens artificiella sken bak neddragna persienner, gömmer mig bak mörka glas, långa ärmar och ssf 15 när jag måste ut.
Tänk så olika vi är, vi människor.
Scream for me!
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar