om modebloggar

debattens vågor går höga, modebloggar, fikabloggar, ytbloggar, unga blonda blåögda kapitalister drar in stora summor på sina varumärkesbloggar.

Harmlöst, hävdar de själva. Katastrof, hävdar debattmotståndarna. Unga flickor prioriterar botox och shopping över höga betyg, de tar sms-lån för att köpa tjusiga handväskor.

Frågan är vad betygen skulle varit värda för de unga flickorna. Kunskaperna, tveklöst, skulle gett dem både verktyg och medel att ta sig förbi modebloggshelvetet ut i den riktiga världen, och klara sig fint där. Men betygen? Nej, kamrater och mötesdeltagare, dagens betygsystem med sina luddiga kriterier och den galopperande inflationen i både VG och MVG gör flickornas inställning till betyg nästan rimlig. Botox är inte viktigare, botox är ett gift, låt bli att stoppa gift i kroppen, det är rent korkat.

Men dessa modebloggare säger något viktigt, även om jag tvivlar på att de själva förstår vad de säger. De säger 'vår tillvaro är kapitalt totalt meningslöst, gamlingar, maka åt er och gör plats för oss också i den riktiga världen så ska ni få se vad vår drivkraft, vår ungdomliga entusiasm och vår kreativitet kan åstadkomma'

Så höj inte pensionsåldern, sänk den istället. Förbjud vid vite heltidsarbete efter sextio och maka undan betongrövarna.

Och där hamnade man när man började tänka på modebloggar. Så det kan gå.