Ljus och skugga, tår och öron

Under det senaste året har jag gång efter annan hamnat i situationer där jag kommit att diskutera ljust och mörker. Många av dessa diskussioner har handlat om religion. Kristendom för det mesta.

Det är en het potatis, är man inte varsam vid hanterandet bränner man sig, och det är svårt att överhuvudtaget säga något om ämnet utan att trampa på tår. Trampade tår innebär tråkigt nog ofta avstängd hörsel, även om avståndet tår-öron kan tyckas långt är det inte mer än en individ.

Allt jag vill säga om saken just nu är: den som vandrar i evigt solsken upplever ofta skuggorna som väldigt svarta, kalla och ibland till och med hotfulla. Det är en illusion som har med pupillen att göra, såvitt jag kan förstå, i det starka ljuset från solen måste pupillen dra ihop sig till en nålsudds storlek för att ögat inte skall få varaktiga skador.