Idag är en speciell dag

Någon rekommenderade mig att titta in på en blogg och sa att den nog skulle falla mig i smaken, och visst gör den det. Bob Archambeau är en underbar människa och det återspeglas tydligt i hans skrivande. Han talar idag om American Idol och Adam Lambert, en av de tävlande. Är Amerika redo för denne specielle artist? Han är dramatisk, säregen och mycket öppen med sin sexualitet. Lyssnar man på domarna så är de lite... oense, om man så säger. Det är inte första gången jag hört talas om denne Adam, och jag blev nyfiken nog att leta upp honom på YouTube.

Killen är överskön. Honom håller vi ögonen på.

Kulturdrömmar

I Aftonbladet uppmanar Maicen Ekman, generalsekreterare i Folkbildningsförbundet, kommunerna att satsa på unga människors musikerdrömmar.

Det är nära 50 000 som spelar i band hos något av de nio studieförbunden. Musiker som möts och tragglar i replokalen på kvällar och helger. Tillsammans lär de sig nya saker efter intresse: skriva låtar, spela in en demo, uppträda på scen för att kunna delta i nästa lokala musiktävling.

Studierna ger tillfälle att hitta sitt uttryck och få dela en känsla med fler. Forskare brukar tala om den sociala dynamiken i musikcirklar. Att lära sig sociala spelregler – att ge och få – är ett annat sätt att uttrycka saken. Resultatet blir ofta ökad självkännedom, respekt för andras åsikter och förmåga att kompromissa.

Det är inget snack om saken – en stad som har ett aktivt musikliv är en stad som blomstrar. Invånarna kan ta del av utbudet och många människor har lättare att flytta till en stad som är känd för ett schysst sound och bra band.

Samtidigt läser vi i E24 om att

Kalifornien med sina 38 miljoner invånare vore världens sjätte största ekonomi om det hade varit en självständig stat

Att denna stora stat nu står inför ekonomisk ruin kommer att påverka inte bara dem själva eller USA, utan hela världen. Inte minst kulturellt. Ett drömland i konkurs, är det ens möjligt att tänka sig?

Vi får se. Minns att Kalifornien inte riktigt är som resten av USA, på de flesta sätt, och låt oss följa utvecklingen.

Obama insvuren

Jag hörde Obamas tal medan jag diskade/lagade mat/strök skjortor/körde bil/målade om/dammsög....

Var det verkligen bara här vi satt i soffan och såg det koncentrerat? Det är en stor händelse i den engelskaspråkiga sfären, större än vanliga presidentinstallationer, och det var en bra tal. Obama talade om vikten av samarbete, solidaritet och generositet. Han talade om hur vi måste dela med oss, fokusera på det som betyder något och tänka långsiktigt, inte på hur stor vinst vi idag kan stoppa i vår egen ficka utan på hur vi kan planera så att det räcker till flera, och flera dagar, istället.

Jag funderar på varför så många känner ett behov av att visa hur aktiva de är, hur effektivt de multitaskade och inte bara förslösade tiden med att sitta framför tvn, trots att det var en historisk händelse? Det ingår i mitt jobb att planera in sådana här saker i direktsändning om möjligt. Och tack vare en uppmärksam person slapp jag se det på den lilla datorskärmen med de burkiga högtalarna *tackar och bockar*, men jag funderar på om det är just detta som gör det ok för mig att säga högt att jag inte målade om huset, skurade trappan eller planterade om blommor utan just såg på talet? Kanske är jag lika illa jag som någon annan?

Jag undrar om det är bra i längden, detta, att vi inte kan göra en sak i taget utan att ha dåligt samvete för de andra sjuttioelva sakerna vi inte gör? Jag tror vi, som samhälle, skulle må bättre om vi lärde oss göra en sak i taget, och göra den bra. Denna ultraeffektivitet skapar mer stress än fri tid.

Dagens läxa: gör en sak i taget.

En svart man i ett vitt hus

I media bubblar det över av glädje, man får ett intryck av hur valresultatet i USA fått stora delar av världens befolkning att dra ett lättnadens suck.

Det känns stort, mindre än 55 år efter att Rosa Parks slog sig ner på ett bussäte reserverat för vita är nu en svart man på väg in i Vita Huset som president. Den nyvalda Första Familjen är ung och vacker, med två vackra döttrar och en charmerande hundvalp på väg har de en utstrålning som för tankarna till Kennedy. Obamas klan är dock av ett annat slag än Kennedyklanen, mindre karriäristisk, mindre elitistisk än den ännu så länge mer kända klanen.



Det är ingen lätt uppgift han tagit på sig, Barack Obama, när han nu valt att ta över ett USA i finanskris och förtroendekris. Att följa hans arbete kommer att bli intressant, och att följa hur världen påverkas av en amerikansk president som lovar sina väljare att 'vi kan göra det, men ni ska ha klart för er att det kommer att kräva en hel del av både er och mig' ska bli minst lika intressant.

Valet i Amerrka II

Jag är glad att kunna konstatera att mina elever är ett pålitligt prognosverktyg. Jag är glad att vi slipper Palin också, ärligt talat, den människan *ryser av obehag* hon skrämmer mig!

Valet i Amerrka

Enligt det resultat som uppkom när vi röstade i klassen idag vinner Obama en jordskredsseger. Resultatet blev så här, avrundat till två decimaler:

McCain: 0,00% av rösterna
Obama: 100,00% av rösterna

Skrämmer

Otäckt är det med fundamentalism, religiös fundamentalism ställer till mycket här i världen, och religiös fundamentalism parad med politisk makt är riktigt skrämmande.

Falleralla

Har ni hört historien om den korrekte prästen som blev utmanad av klockaren:

-Du som är så korrekt, du skulle aldrig våga säga något lite lustigt i predikan! Jag sätter en knapp mot en femma på du inte vågar säga falleralla i predikan på söndag!

Prästen antog utmaningen. Han grubblade och funderade, hur skulle han kunna klämma ur sig ett 'falleralla' i Guds hus? Vad hade han gett sig in på? När söndagen kom stod så prästen i predikstolen. Han nickade vänligt mot klockaren och inledde sin predikan:

-Hösten är här. Löven faller från trädet. Först faller ett. Sen faller två. Och sen falleralla.

Klockarens femma hamnade i kollekten.

Historien kommer för mig när jag läser om den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers som gått i konkurs. Banker är sammanknutna i en komplicerad väv, och risken är stor att först faller en, sen faller två. Och sen falleralla.

Låt oss hoppas att klockarens femma hamnar i kollekten den här gången också, och inte faller med bankerna ner i ett svart hål.

For Sarah Palin

God Has A Plan For Us All

Let his holy choirs sing in sodomy, praise be!
Surrender your body & soul unto him, demoralize me!

So he crept into my room
Whispered my name, Took my innocents away
I´m only five, a perverts concubine

God has a plan for us all
I´ve been touched by the hand of god
My sordid tale, his lie's are blasphemy

You do not believe in him but he believes, in you
He wants you to repent, all your sins, let him in, inside you!

God has a plan for us all
You are one of gods children
Get on your knee's, Serve him well my child

I´ve fallen prey to the devil disguise

God has a plan for us all
Don´t say a word or you'll go to hell
God has a plan for you all
Open up for him! Let jesus in!
His sordid tale, his lies are blasphemy!

- Angtoria

Två rader

är allt jag hinner idag. Jag ber er därför läsa här och här, så återkommer jag till saken i morgon *sa hon tidsoptimistiskt*

Beväpnade lärare

Inte i Sverige, inte ännu i alla fall, men väl i Texas ska lärarna beväpna sig. För att beskydda sina 110 elever, får man hoppas, även om det inte framgår av artikeln, inte för att bestraffa dem för missad deadline eller för sen ankomst.

Den amerikanska kongressen har försökt införa ett riksomfattande förbud mot vapen i skolan, men det stoppades av Högsta domstolen.

Föräldrarna hade tydligen inget att invända mot beslutet, men låt oss hoppas att vapnen inte råkar lämnas inom räckhåll för klåfingriga elever. Ett vådaskott skulle kunna ställa till stor skada.

Mer om MacLån

Jag får berättat för mig att många av de hushåll som tvingast lämna sina hem, där i landet på andra sidan Atlanten där bolåneinstituten heter saker som låter som snabbmat och sjunker som stenar, är hushåll som inte äger sina hem, utan hyr dem. Husen har spekulationsköpts av människor som rycker på axlarna och lämnar in nyckeln till banken när objektet plötsligt sjunker i värde, men banken vill inte ha kvar hyresgästen utan vill sälja huset, och människorna som bodde där hamnar på bar backe. Det är också vanligt med drastiska hyreshöjningar, för att kompensera värden för höjda räntor och sänkt värde i bostaden, hyreshöjningar som också tvingar människorna att lämna sina hem.

Samtidigt råder brist på alternativ, det finns helt enkelt ingenstans att ta vägen för människorna, som inte sällan står i en situation där de helt enkelt inte har några ekonomiska marginaler och av den anledningen hyrt sitt hem.

Risken, berättar trovärdig källa i Sverige (källskydd gäller fortfarande, FRA, vem det var angår er inte), för att samma situation skall uppstå här är överhängande.

MacLån

343 000 hushåll. Det är en väldig massa människor, minst lika många som alla de som bor i Göteborgs tätort. De 343 000 jag tänker på är amerikaner, och har tvingats lämna sina hem i år. Det är en faslig massa människor, och takten ökar, samtidigt som priserna på bostäder sjunker.

För vår svenska del innebär detta bland annat att de fem stora AP-fonderna, som har till uppgift att se till att det finns pensionspengar till alla när vi kommit dithän, har förlorat en del pengar. 345 miljoner pensionskronor, närmare bestämt. Det är en hel del pengar.

Amerikaner försäkrar att MacLån inte kommer att gå under, de är alltför stora för att den amerikanska staten ska ha råd att låta dem sjunka, utan amerikanska centralbanken kommer att fortsätta pumpa in pengar så länge det behövs.

De har ju Fort Knox, men inte ens det räcker väl hur länge som helst? Dessutom tvivlar jag på att de kommer att dela med sig av guldet till våra AP-fonder.

Hänger detta ihop på något vis med Reinfeldts utnämnande av pensionärer som fortsätter arbeta till skattefrälse, eller är det en ren tillfällighet? Finns det tillfälligheter i detta?

Indy Mac Bank

Bolåneinstitutet Indy Mac Bank har kollapsat, läser jag i Aftonbladets ekonomibilaga. Den amerikanska staten öser in pengar i den otäta skutan för att försöka få den åtminstone i hamn, vi får väl se hur det går. Att amerikanska banker börjar falla ihop som korthus är oroande, om än inte särskilt förvånande. Det har lånats pengar som inte finns både ut och in, till fantasiräntor och avgifter högre än skorstenarna på husen som byggts för slantarna.

Den amerikanska ekonomin vacklande påverkar naturligtvis världsekonomin. Claes Krantz ser i sin blogg risken för en global ekonomisk smäll och i spåren efter en sån kaos i stil med den stora depressionen och konsekvenserna av den. Har Sverige och EU överhuvudtaget någon form av beredskap för en sådan situation, frågar han sig?

Jag tvivlar. Regeringar har av hävd haft svårt att minnas historian och vikten av att lära sig av det som varit. Vi ser det också i hur svärmoderligt historieämnet tilldelas timmar och resurser i skolorna.

DN tar upp bolånekrisens inverkan på valrörelsen.

Börsen faller och arbetsmarknaden blir mer osäker. Åtminstone enligt den konventionella visdomen innebär dystra ekonomiska utsikter att det blir lättare för demokraterna och Barack Obama att driva krav på reformer och en ökad statlig roll.

John McCain, som helst vill att valrörelsen ska handla om säkerhetspolitik och terrorbekämpning, har det mer besvärligt.

McCain, republikan liksom Bush, har tidigare lovat att gå vidare på den inslagna vägen gör en kovändning och lovar nu att ställa sig bakom det statliga stödpaket som ska rädda bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac (varför har bolåneinstituen namn som låter som något man beställer i DriveIn-luckan på hamburgerrestaurangen? 'En Freddie Mac med pommes, och så en Indy Mac Bank till.... hmm, jag tar en Fannie Mae att dricka, utan is, tack'), kanske i ett försök att rädda vad som räddas kan efter att hans ekonomiske rådgivare kallat USA "en nation av gnällspikar" och hävdat att recessionen är ett hjärnspöke.

Kommer åtgärderna att ha avsedd effekt, eller kommer de att få karusellen att snurra ännu fortare? Vad händer i EU om den ökar takten, och vad händer om den plötsligt kraschar och bitarna slungas ut över världen? Har svenska regeringen någon beredskap för en eventuell krasch, eller vänder de ryggen till och hoppas att karusellen helt enkelt ska sakta ner till rimlig hastighet av sig själv, stanna efter turen och låta barnen skrattande kliva av?