hur många toppolitiker

argumenterar för något de inte tror på, frågar Birger Schlaug i tvs morgonsoffa.

Det kan man verkligen fråga sig. Man kan fortsätta med att fråga sig varför de gör på det viset. Är det för att de verkligen tror på tanken om representativ demokrati, och argumenterar för det de uppfattat att de de representerar anser om saken? Eller är det för att de vill ha positionen och är beredda att stå upp för något de egentligen inte står för eftersom det ger dem positionen?

Gör det någon skillnad för någon annan än politikern? Röstar vi fram en ideologi, en samhällsmodell, eller röstar vi på människorna på affischerna?

Det kan man också fråga sig, det känns som en lagom fråga en fredag.

förändringstid

All tid är tid för förändring.

Inget förblir som det var, allt nöts, utvecklas, växer, krymper, minskar och utvidgas. Förändring är nödvändigt, det är livet.

Ibland gör det ont, går rasande fort och man hinner inte med, hinner inte andas innan det har skett och man står i det nya, med gamla svar och gamla verktyg.

Ibland går det så gradvis sakta att man inte ser det, inte märker det förrän man tittar bakåt och ser hur annorlunda allt var. Då.

Det vi vet säkert, det enda vi vet säkert, är att det som är nu, det är annorlunda sen. Om ett år, om en vecka. Om en minut.

Man möter ibland en människa på livets stig som orsakar förändringar i en själv. Ibland är det bra, befriande, lärande, man växer, man lättar, man flyger! Ibland är det katastrof.

Det är svårt att se på människan i förväg, det är svårt att se när det händer. Den som står vid sidan av och ser det kan berätta. Då är det svårt att lyssna, och att vända, och att själv ta tag i förändringen och vända den bort från den som förändrar ens väg mot katastrofen.

Svårt är inte omöjligt.

livet i en syltburk

När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns syltburken och ölen!

En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar, lyfter han utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, och börjar fylla den med golfbollar. Han frågar studenterna om burken är full. De nickar jakande.

Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem ned i burken. Lätt skakar han burken och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar igen jakande.

Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. återigen frågar han studenterna om burken är full. Studenterna svarar med ett rungande JA.

Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullvärdigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.

Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barna. Ta tid till förebyggande medicinska undersökningar. Bjud ut din kära på middag. Spela 18 hål till. Det blir alltid tid efteråt till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats till En Stor Go Kall Öl!

blåst

Det blåser så det dånar i plasttaket ikväll, hoj. Det hänger också ihop med femte årstiden, om jag läst vad tidningarna berättat rätt. Havet är varmt, och det gör att det stormar mer. Havet stiger visst fortare än man räknat med, och salthalten minskar, tydligen hade någon glömt att räkna med att isen skulle smälta underifrån också. Att det gör skillnad i ekvationen förstår man.

Borde vi bli rädda? Världen som vi känner den ser ut att förändras raskt, saker vi tagit för givet kan vara borta för evigt innan vi hinner blinka. Snö, fågelsång, havsbad, solidaritet och frisk luft är rätt som det är bara ett minne.

den femte årstiden

Våren är här. Det har tydligen både med datum, dygnsmedeltemperatur och annat mätbart att göra.

Snöbrist, dygnsmedeltemperatur, pollenpuffar i vinden och blommande krokusar har väl antytt något åt det hållet ett par veckor nu. Innan dess hade vi i flera månader gråväder, en slags överbliven senhöst som någon glömt lägga undan. Den femte årstiden.

Varken höst, vinter eller vår. Definitivt inte sommar. Den femte, ännu namnlösa, årstiden.

Jag tycker om den, och inte bara för att jag trivs med gråväder. Jag tycker om att den inte passar in i de givna förutsättningarna. Den fann ett utrymme för sig själv, utan att spränga sönder eller tränga undan eller förstöra förutsättningarna för de andra årstiderna.

Mer sånt.