förändringstid

All tid är tid för förändring.

Inget förblir som det var, allt nöts, utvecklas, växer, krymper, minskar och utvidgas. Förändring är nödvändigt, det är livet.

Ibland gör det ont, går rasande fort och man hinner inte med, hinner inte andas innan det har skett och man står i det nya, med gamla svar och gamla verktyg.

Ibland går det så gradvis sakta att man inte ser det, inte märker det förrän man tittar bakåt och ser hur annorlunda allt var. Då.

Det vi vet säkert, det enda vi vet säkert, är att det som är nu, det är annorlunda sen. Om ett år, om en vecka. Om en minut.

Man möter ibland en människa på livets stig som orsakar förändringar i en själv. Ibland är det bra, befriande, lärande, man växer, man lättar, man flyger! Ibland är det katastrof.

Det är svårt att se på människan i förväg, det är svårt att se när det händer. Den som står vid sidan av och ser det kan berätta. Då är det svårt att lyssna, och att vända, och att själv ta tag i förändringen och vända den bort från den som förändrar ens väg mot katastrofen.

Svårt är inte omöjligt.