tag:blogger.com,1999:blog-4396456683281936238.post8181918376221551377..comments2023-06-09T15:41:50.593+02:00Comments on You're no different to me: KlassfrågaMorricahttp://www.blogger.com/profile/00359088346033499089noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-4396456683281936238.post-89424774643315436432010-01-14T17:22:24.244+01:002010-01-14T17:22:24.244+01:00Elin, tusen tack för att du generöst delar med dig...Elin, tusen tack för att du generöst delar med dig av din erfarenhet! <br /><br />Faktum är, har jag funnit, att även begåvade elever kan stöka och böka rätt rejält i klassrummet, av samma anledning som du beskriver - de har helt enkelt jättetråkigt, och roar sig med att stoja runt. Alla elever, utan undantag, blir lidande av en sådan situation.Morricahttps://www.blogger.com/profile/00359088346033499089noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4396456683281936238.post-42185999268275130402010-01-14T14:10:18.943+01:002010-01-14T14:10:18.943+01:00Hade grundskolan varit uppdelad i klasser på det v...Hade grundskolan varit uppdelad i klasser på det viset du pratar om tror jag det hade blivit mindre rörigt. Elever som inte förstår eller tycker det är för svårt ger ofta upp och börjar störa i klassrummet medan de som förstår och kan försöker jobba vidare. <br /><br />Utan att skryta (eftersom det är sant) låg jag hela tiden steget före i grundskolan. Ingenting var riktigt svårt och det var så tråkigt att bli klar med dagens uppgifter halvvägs genom lektionen och sen sitta och vänta på att det ska ta slut. Jag hade aldrig läxor i mellan- och högstadiet eftersom jag hann göra dem under lektionstid. Däremot när jag kom till gymnasiet hade jag med avsikt valt en svårare linje och det hade ju givetvis alla andra i min gymnasieklass också. Miljön blev plötsligt en helt annan. Och visst var vi högljudda och visst blev det bråkigt ibland, men det var endast på engelskalektionerna eftersom linjen var bilingual och alla var mycket bra på engelska så var de lektionerna alltid hopplöst tråkiga. Men resten var svårt, resten var en utmaning och det gjorde allting så himla mycket roligare. Man blev mycket mer motiverad att jaga det där MVGet som plötsligt verkade mycket mer avlägset och svåruppnått än i högstadiet. <br /><br />I gymnasiet är det uppdelat precis så som du säger. Visst finns det de som är mer eller mindre begåvade även bland de tuffare linjerna men där är alla åtminstone på samma bana. Där spelar alla i samma liga.Elinhttps://www.blogger.com/profile/01148993579559101635noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4396456683281936238.post-762962973328328752010-01-12T21:43:05.416+01:002010-01-12T21:43:05.416+01:00Vilka värderingar menar du bygger upp skolan?Vilka värderingar menar du bygger upp skolan?Morricahttps://www.blogger.com/profile/00359088346033499089noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4396456683281936238.post-47855519857087693332010-01-12T21:30:29.246+01:002010-01-12T21:30:29.246+01:00Hur skulle vi kunna låta bli att värdera dessa ege...Hur skulle vi kunna låta bli att värdera dessa egenskaper?<br /><br />Tänker du skolan som en bedömningsfri zon bortom gott och ont, bra och dåligt, duktigt och svagt, nyttigt och tramsigt o.s.v.?<br /><br />I min värld är det just de här värderingarna som bär upp skolan och om vi lämnar den här diskursen rasar hela byggnaden.<br /><br />Sen kanske vi kan träffas och bygga ett annat hus där kunskapen värderas utifrån individen och barnen hjälper varandra?Matshttp://lumaol.wordpress.comnoreply@blogger.com