söndag 30 augusti 2009

Musikfoto

Veckans musikfoto minns jag i elfte timmen och strax därefter. Att jag har varit tre dagar på en synnerligen illa tidsplacerat kursuppstart på ett universitet 45 mil härifrån, och förslösat timmavis på tåg utan möjlighet till att använda dator (trettio grader varmt, trångt, bagage, skrikande spädbarn och studenter precis överallt var rent fysiskt i vägen!) gör att jag ligger brutalt efter i allt, men veckans tema är viktigt.

Love

Jag väljer givetis Tiamats Vote for Love av många anledningar men främst för titeln.



Vi har sett reaktionerna efter det sannolika valfusket i Iran, och vi har sett valet i Afghanistan genomföras trots våld och mord och hot om än värre blodspillan. Kärleken till friheten är större än rädslan för repressalier, och det hoppas jag vi ser här i Sverige också när det är dags att rösta. Det är bara lite mer än ett år dit och partiernas valpropagandamaskinerier mullrar fram över landet.

Jag väljer en bild av en sommarsolnedgång, där molnskuggor och den sjunkande solen skapar något som nog skulle kunna betraktas som antitesen till det ljusfenomen som kallas guds finger. Att kunna gå ute och betrakta kvällshimlen utan rädsla för repressalier eller ett öga på klockan för att hinna in innan utegångsförbudet träder i kraft, det är en aspekt av frihet.



Älskar du frihet? Se då med öppna ögon på vad som händer, och vem som gör vad. Lyssna till mer än bara propaganda och rösta utifrån ditt förstånd och ditt hjärta.

Det är kärlek det.

måndag 24 augusti 2009

Kulturfyran

Ja vänskap, det är intressant. Där startar veckans Kulturfyra.

1. Vad är en vän?


En själssläkting

2. Hur många vänner kan man ha?

Oräknekliga

3. Bästa boken om vänskap?

De bästa böckerna innehåller ofta mycket om vänskap

4. Har du en bästa vän?

Alla mina vänner är oändligt värdefulla och dyrbara människor. Ingen av dem är mindre betydelsefull än någon annan.

lördag 22 augusti 2009

Om Bröstcancer

Ken Ring framförde låten Be en Bön i tv4 Nyhetsmorgon. Jag vet inte hur längre det ligger kvar, passa på att titta. I låten berättar han om när hans äldre syster June, bara sexton år efter att deras mamma gått bort i cancer, fick bröstcancer, han beskriver hur han tappade telefonen och föll ihop på marken vid beskedet. Han beskriver hur hon försöker skydda honom och trösta honom men "hur ska jag kunna glömma bort den där stunden när jag satt bredvid mamma och torkade blod ifrån munnen?"

Med tårar rinnande nerför kinderna rappar han "jag är så rädd i mitt lilla hörn, jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö" och sätter ord på den hjälplöshet, den förtvivlan och den förtvivlan en anhörig känner.

Har du en slant över, fundera på om du inte borde skänka den till Bröstcancerfonden. Det är en sjukdom som slår till i alla samhällsklasser. Den finns i två varianter, den ena är ärftlig. Det innebär att en och samma familj kan drabbas, som i Kens fall, om och om igen. Många överlever men mer än var fjärde dör.

Gör vad du kan för att bidra till att fler överlever och färre drabbas, ok?

fredag 21 augusti 2009

Musikfoto - lokal förmåga

Veckans musikfototema är Lokal Förmåga och jag jublar förtjust över tillfället att slå på trumman för:


Theo Elfving är en ung man jag skrivit om här i bloggen då och då. Efter ett par år som krogunderhållare i Malmö och elev på Folkhögskolan Hvilan har han nu precis i dagarna gett sig uppåt landet för att gå ett år på Visskolan i Västervik. Har ni möjlighet och befinner er i krokarna, se honom och framförallt hör honom spela och sjunga!

onsdag 19 augusti 2009

Övervakade elever är övergivna

Josh visar vägen till en artikel i SvD. Svenska Stöldskyddsföreningen har beställt en undersökning av hur gymnasielever och deras föräldrar, lärare och rektorer ställer sig till det här med kameraövervakning, och resultatet redovisas stolt. Jag hoppas ni inte har något emot att jag fokuserar på eleverna? Har ni läst min blogg tidigare förvånar det er antagligen inte. Undersökningen visar följande:
•70 procent av gymnasieeleverna tror att kameraövervakning skulle öka tryggheten i skolan.

•89 procent av gymnasieeleverna tror att det skulle förebygga skadegörelse i skolan.

•Nio av tio gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna skolgården och på vissa platser inomhus i skolan, under förutsättning att de visste att materialet bara skulle användas om något allvarligt inträffat (stöld, skadegörelse, mobbning, våld eller narkotikalangning) och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet.

[...]

•Sju av tio gymnasieelever skulle till och med tillåta kameraövervakning inne i klassrummen.
Det stämmer. Ungdomar ställer sig positiva till kameraövervakning, de frågar rent av efter det. Det intressanta är varför de vill ha den. Det är en sorglig sanning om ungdomars verklighet som visar sig i svaret. Elever som svarat på frågan om vad de skulle vilja ändra på för att göra sin egen verklighet bättre är mellan fjorton och sexton. De kommer ur olika socialgrupper, bor i olika kommuner i landet och både i tätort och på landsbygd. De sa såhär, och var isande överens:
“Vi vill att det ska finnas vuxna där vi är. På rasterna i skolan, utanför skolan vid skolbussen, på vägen dit och hem. Vi vill att det ska finnas vuxna ute på kvällarna också, vi vill att det ska finnas någon som kan sätta stopp innan det blir bråk, för det kan vi inte. Och vi vill att det ska finnas någon man kan be om hjälp, och fråga om råd. Men om det inte kan finnas det, för att de vuxna inte har tid och det inte finns pengar så vill vi åtminstone att det finns kameror så att det filmas vad som händer så man kan bevisa efteråt vem som gjorde vad.”
De vill ha vuxna närvarande. Kamerorna är bättre än den utsatthet de upplever idag, bättre än ingenting, men det de vill ha är vuxna.

Socialt utsatt miljö

Om den bisarra logik som ändå finns när unga människor dödar skriver SvD:
Läkaren Clara Gumpert, som är verksam vid sektionen för rättpsykiatri på Karolinska institutet, har tidigare jobbat nästan tio år på behandlingshem för svårt kriminellt belastade ungdomar [...] Det är först i efterhand som man kan se ett slags logik, även om den kan vara bisarr. – Man får inte glömma att det inte bara handlar om individ, utan också om situation. Nästan vem som helst kan döda under mycket pressade förhållanden. Många gånger rör det sig om en serie olyckliga omständigheter
Niklas Långström, chef för Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet tar vid och svarar på frågan om det kan finnas grupptryck med i bilden om där bara är två personer i gruppen:
 Två personer i en intensiv ­relation där starka känslor är i omlopp kan gå in i ett slags ”bubbla” där de skapar sin egen värld. Den enes missuppfattningar och feltolkningar kan tas över av den andre och vridas än mer. Paret kan uppleva samma utanförskap gentemot omgivningen som medlemmar i kriminella gäng. Man påverkas knappt av något utanför bubblan.
Artikeln talar också om hur viktig miljön är i sammanhanget:
Precis som för de flesta brott har den socioekonomiska bakgrunden viss betydelse. Att växa upp i en socialt utsatt miljö ökar risken, än mer om föräldrarna själva är kriminella eller missbrukare. Likadant är det om man själv erfarit övergrepp, eller om man har kriminella kamrater som accepterar eller uppmuntrar våld.
Flera av de unga våldsverkarna i de uppmärksammade brotten under de senare åren har kommit från det som brukar kallas 'välbärgade medelklasshem'. Det kan tyckas att det borde vara motsatsen till en socialt utsatt miljö, men skenet kan bedra.

tisdag 18 augusti 2009

Mysko fakta-tema

Ljuvliga Julia Skott har inlett ett tema med mysko fakta i sin blogg. Premiären behandlar fenomenet Brain Freeze.

Fantastiska människa, detta kommer jag att följa med spänning och glädje!

Tisdagstema



Veckans Tisdagstema är stilla. Katten är världsmästare i grenen.

måndag 17 augusti 2009

Till damen i de röda byxorna

Tipset inför framtiden är att inte ta för givet att alla som står vid samma busshållsplats skall med samma buss, i synnerhet inte om man står vid en hållplats där fyra eller fler linjer gör uppehåll för på och avstigande ungefär samtidigt. Om du vinkar förbi en buss du själv inte skall med finns risken att du med samma nonchalanta gest gör någon eller några av de medväntande försenade till jobbet.

Det är inte ok.

Ett försmädligt leende och ett 'förlåt' gör inte saken bättre. Att jag vände dig ryggen utan att svara betydde exakt vad det såg ut att betyda, jag godtog inte din ursäkt. Det du gjorde var säkert ett misstag, men det var ett misstag som kom sig av att du var självcentrerad. De var därtill ett misstag som ledde till att jag kom till jobbet tjugo minuter senare än planerat. Om du varit min arbetsgivare, hade du accepterat förklaringen 'nån korkad människa viftade åt bussen att inte stanna vid busshållsplatsen så jag fick vänta på nästa'?

Gör inte om det. Inte mot mig, inte mot någon annan.

söndag 16 augusti 2009

Gentlemannaregler

Vad jag menade var ju det fallet där mannen i ett pågående förhållande inte accepterar kvinnans nej samtidigt som hon inte gör minsta motstånd. Där har man ju från visst håll velat att det beteendet ska inrymmas i våldtäktsbegreppet [...]
– Man brukar ju säga att ett nej är ett är nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse
66-årige kammaråklagare Hillegren traskar obekymrad vidare i ullstrumporna, och det intryck hans uttalanden ger är att detta är en sällsynt inblick i hur resonemanget faktiskt går bakom kulisserna.

Vad innebär ett 'allvarligt brott mot en gentlemannaregel'? Det låter nog så harmlöst, vilka konsekvenser är det värt? Är det värt några konsekvenser överhuvudtaget?

Hillegren är en gammal man. Han är på väg mot pensionen, guldklockan och friheten och behöver inte längre tiga om det som förväntas hållas 'inom huset', konsekvenserna av att det kommer ut blir inte längre hans. Är detta orsaken till att han är så lösmynt, eller är det verkligen hans egna personliga åsikter vi får del av?

Värderingar på glid

När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse
Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm yttrar sig i SvD om våldtäkt. En man som 'kör ändå' begår alltså en ordningsförseelse, jämförbar med att gå över gatan mot röd gubbe eller kissa bakom ett träd i en park en mörk natt på väg hem från krogen, tolkar Hillegren HDs nya rättspraxis kring sexuella övergrepp. Det blir snabbt obehagligt när man börjar tänka på konsekvenserna:
Ulrika Rogland, kammaråklagare i Malmö som åtalade Alexandramannen, säger att det redan i dag är "oerhört svårt" att få fällande domar. – Redan idag är praxis såpass hård, att skärpa ytterligare finns det inget behov av. Blir det ännu hårdare så vet jag inte hur vi ska få några fällande domar
Om de inblandade känner varandra, om hon bar för utmanande kläder, dansade på ett sätt som tolkades som inbjudande, om hon gick ensam på ett mörkt ställe, om hon väntade på bussen tillsammans med någon hon trodde sig kunna lita på? När övergår det i denna nya rättspraxis till att bli våldtäkt? När övergår det i människors egna rättsuppfattningar från att 'hon fick skylla sig själv' till våldtäkt?

FRA-lagen talas det allt mindre om i media, och allt försiktigare om bland människor på gator och torg. Det finns en medvetenhet om att det man säger kan komma att registreras av någon, sparas och kanske en dag... I DN diskuteras situationen:
I regeringens förslag till nya FRA-lagstiftning ska en ensam domare under mer eller mindre hemliga former besluta om tillstånd för avlyssning av data- och telefontrafik som korsar Sveriges gränser. På fredagens DN debatt riktades kraftig kritik mot systemet. Skribenterna argumenterar att regeringen skulle kunna välja ut en lojal person till denna permanenta domartjänst och att rättssäkerheten hotas. En kritik som tidigare framförts av bland annat chefen för Säpo Anders Eriksson. Flera jurister med FRA som expertområde delar kritiken. - Det är synnerligen märkligt att en ensam domare ska vara enda kontrollorgan, säger tidigare professorn Dennis Töllborg [...] – Vi har redan det systemet. Det är i princip en eller två domare som tar besluten om polisens avlyssning och det är alltid samma poliser som begär tillstånd. Allt är hemligt och det bidrar till ett tankesätt att ”anything goes” (allt är tillåtet). När det systemet infördes dubblades antalet avlyssningar och där görs det ingen efterhandsgranskning över huvudtaget, säger Töllborg.
Men den som har rent mjöl i sin påse har väl ingen anledning till oro?

Väl?

torsdag 13 augusti 2009

Musikfoto - tema sommar



Christermagister lockar mig att prova på det här med Musikfoto en gång till. Temat är Sommar. Eftersom jag är en person som ägnar mina somrar åt att längta efter hösten och så långt det är möjligt undviker solen och värmen blir det varken bryggor eller solstekta blomsterängar. Ozzy Osbournes Bark at the Moon illustrerar mitt sommarhumör utmärkt, och en bild på Augustimånen passar väl bra till?

onsdag 12 augusti 2009

Kulturfyra

Jag kan periodvis vara en bokslukare - men ibland hittar jag en bok som jag inte kan läsa snabbt, där jag vill njuta av vartenda ord och ta in alla bilder och dofter som boken förmedlar, ta in alla tankar den sätter igång.

Ja, hur läser vi? Veckans kulturfyra handlar om läsning.

1. Hur läser du?
Snabbt, översiktligt och i bilder när jag nöjesläser. Med pennan i handen, linjal och marginalanteckningar när jag faktaläser.

2. Hur många böcker läser du i månaden? Ett stor antal, men jag räknar varken antal eller sidor. Uppskattningsvis omkring femton böcker i månaden, läser flera parallellt.

3. Vad läser du, vilken slags böcker? Vad läser du inte för slags böcker? Jag läser det mesta, är det väl skrivna väl berättade historier ger jag mig gärna hän. Jag läser inte dåligt skrivna meningslösa böcker av fantasilösa pretentiösa människor som t ex Marklundskan.

4. Vilka böcker står på tur att bli lästa av dig nu? Härnäst återvänder jag till Thornfield manor.

tisdag 11 augusti 2009

Tisdagstema

I min jakt på en tradition för mig provar jag på det här med Tisdagstema. Dekoration är temat denna vecka så jag bjuder på en bild av en mig närstående handled.

Tatueringen är från Sagan om Ringen (böckerna, givetvis, inte filmernas bleka avbildning av historien), den text på alviska som återfinns i själva ringen. Silverkedjan har också den symbolisk betydelse för bäraren.




Uppdaterat: Jasså, jaha, på så vis. Jo, bilden är tagen med mobiltelefon, mer eller mindre på språng. Bör man komponera sina bilder med stor eftertanke för att få vara med?

måndag 10 augusti 2009

Hinderlopp

"Ibland blir det bara för många hinder på en och samma gång och man orkar bara inte ta sig över dem" skriver Cizzi och nog är det en känsla vi alla känner igen? Det ena efter det andra, små hinder och stora hinder ovanpå och under och ihoptrasslade med varandra i en enda bröte tills man inte ser någon ände på eländet och bara vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet, eller skrika högt och sen rymma sin väg. Vad som helst bara man kan komma undan tills alla hinder försvunnit.

Men inte då. Ju mer man tittar på dem ju fler och större verkar de bli.

Knepet är att inte stirra sig blind på den växande högen, för då blir den bara större. Nej, istället tar man ett av hindren, ett litet ett som ligger behändigt till, och tar sig över det. Genast är högen lite mindre, och ett av hindren ligger bakom en. Då tar man ett till, ett endaste, och tar sig över det.

Och så fortsätter man. Bara ett enda litet hinder åt gången. Råkar man slinta med blicken och stirra på högen så vänder man sig om och ser hur många man faktiskt tagit sig över redan. Ett enda litet hinder till är ju lätt i jämförelse, inte sant?

Och så tillslut har man tagit sig över allesammans. Ett i taget blir de hanterliga, det är hemligheten.

Oh nej, inte ännu en!

Jag vet inte om det är mitt minne som filtrerar tidigare år men har verkligen så fruktansvärt många unga människor råkat illa ut varje sommar? Nej, det kan inte vara möjligt! Nog måste det vara exceptionellt, och ett förfärligt undantag det som händer just nu?

Jag känner mig mycket gammal

fredag 7 augusti 2009

Hemliga koder

Det svåraste när man lär sig ett nytt språk är inte språket som sådant, orden och grammatiken finns tydligt och överblickbart beskrivet och är tämligen enkla att ta till sig, det finns listor med talesätt och till och med över vissa gesters betydelse i olika språk, och att få en ytförståelse klarar de flesta på ett par år.

Men resten, oh, det kan ta en livstid!

För språk är ju inte bara orden och grammatiken, det är ju allt det där andra, den tysta kommunikationen, referenserna, det underförstådda, alla de där koderna, kulturella och lokala, som den infödde talaren fått med sig från allra första början men den som lär sig språket mekaniskt måste lära sig.

Låt mig ge ett par exempel på hur jag menar:

Jag var för en tid sedan på besök i en norrländsk kuststad tillsammans med en kollega från södra sverige. Efter vår morgonpromenad genom staden var jag glatt överraskad över hur öppet och vänligt de flesta vi mötte hälsat på oss, trots att ingen av oss var från staden, det var inte alls den slutna och avståndstagande stämning jag minns från tidigare decennier. Min kollega, däremot, uppfattade människorna på ett helt annat sätt. Hon uppfattade människorna vi mött som högfärdiga, upplevde att de såg förbi henne som om hon inte fanns och kände sig mycket illa bemött.

Koden var dold för henne. De vänliga men diskreta hälsningsnickar jag såg överallt omkring mig gick henne helt förbi, hon såg dem helt enkelt inte. Lyckligtvis talade vi om saken, jag förklarade vad jag såg och plötsligt var koden uppenbar för henne också, och hon såg den vänligheten jag också såg.

Ett annat exempel på språkliga koder är det vindlande indirekta sätt på vilket man säger ifrån på svenska. Det lämnar oräkneliga öppningar för missförstånd för den som inte kan koden utan och innan. En vän till mig, hon är ryska men pratar utmärkt svenska, klagade över hur omöjligt det är att få ett rakt besked från en svensk hantverkare! När hon ringt och frågat om det var möjligt att få hjälp redan samma vecka hade hantverkaren svarat 'det kan bli svårt' och menat 'nej, det är omöjligt jag har alldeles för mycket att göra!' Min vän, däremot, lyssnade på orden han sa och tolkade dem som att han visserligen hade mycket att göra men verkligen skulle försöka klämma in henne i sitt veckoschema, hon var ju trots allt en kund och han hade ju inte sagt nej.

Koden var obegriplig och frustrerande för henne, hon suckade tungt över oss krångliga försiktiga svenskar som inte kan säga rent ut vad vi menar. Det som är artigt för oss blev snudd på en oförskämdhet för henne.

Att lära sig ett annat språk är mer än att lära sig kommunicera med människor, även om det är en god början. Det tar tid, och det måste få ta tid, och framstegen är ibland lika svåra att se som ett svenskt nej, och ännu svårare att mäta för den som står där med linjal och glosprov.

Men det är mödan värt, ty när man väl börjar få syn på koderna öppnar sig en ny värld.

onsdag 5 augusti 2009

Visfestival i Lund


Theo Elfving öppnade årets Visfestival i Lund med två visor. Jag har skrivit om honom tidigare, och kommer att skriva om honom igen. I höst kommer han att gå Visskolan i Västervik, och han är någon att hålla ögonen och öronen på för den som trivs i visgenren.

Jag kan också avslöja att planer finns för en visskola i Lund-trakten, mer information kommer med tiden så titta in då och då om det låter lockande.

Avlyssnad

Den sparkade fd landshövdingen och miljöpartisen Marianne Samuelssons inställning till likhet inför lagen avslöjades av en dold inspelning. Samuelsson hävdar att det rör sig om ett missförstånd, och givetvis faller hon, som man gör när man tagit sig upp, mjukt och får bland annat behålla sin landshövdingelön.

Det Samuelsson råkade ut för var helt enkelt det som i enlighet med FRA-lagen kan hända vem som helst av oss, hon blev avlyssnad och avlyssningen användes emot henne.

Vanliga dödliga faller dock inte lika mjukt.

Kulturfyran

Många har gissat vem författaren Lars Kepler är. Författaren till boken "Hypnotisören" är ju ett mysterium, många har gissat på olika personer. Boken såldes utomlands redan innan den ens kommit ut på svenska marknaden.
Nu lutar en hel del åt att det är en kvinna. Om vi ska tro Aftonbladet, som säger sig fått tag på en bild på Lars Kepler. Lars Kepler poserar i en låda på Luntmakargatan i Stockholm.

Bilden visar stövlar som ser rätt typiska ut för en kvinna och med kjol och kappa över. Fast å andra sidan, nu när Pridefestivalen nyligen avslutats borde vi förstås ha vidgat våra vyer och inse att en man kan klä sig så också, om han vill.

Här startar veckans Kultufyra:

1. Vem tror du är Lars Kepler?
Någon som är oerhört uppmärksamhetskåt och valt pseudonymens mask och mantel för att få mer av den varan, någon med goda kontakter inom mediavärlden som hjälper till att lägga ved på brasan och skapar en hype med antydningar och spelade spekulationer. Samtidigt någon, av de delar av texten jag läst att döma, med påver berättarförmåga, mycket lite att säga och ett torftigt språk, som sannolikt är medveten om att den litterära förmågan inte skulle räckt till för att inhösta ens tiondelen av den uppmärksamhet pseudonymtricket gett.

2. Tycker du det är bra att en författare skriver under pseudonym? Många goda författare har genom åren, av olika anledningar, valt att publicera sina verk under annat namn. Det är helt upp till författaren. Namnet på författaren tjänar, för mig som läsare, som en liten vink om vad jag kan vänta mig innanför pärmarna på boken, oavsett om det är ett nom de plume eller ett verkligt namn. Att använda sig av pseudonym kan vara ett sätt att markera att detta inte är en bok av samma slag som brukar ges ut under författarens eget namn, det kan vara ett sätt att skydda författaren, det kan vara ett sätt att överhuvudtaget få boken utgiven. Jag lägger inga moraliska aspekter i frågan.

3. Skulle du kunna tänka dig skriva under pseudonym? Givetvis, om situationen så krävde.

4. Hypnotisören handlar om en läkare som hypnotiserar en tonåring. Vad tänker du om hypnos, har du varit hypnotiserad? Det finns mycket om hjärnan, minnet, medvetandet etc vetenskapen inte känner till, och det finns ännu mer jag inte känner till om saken. Ett andefattigt svar, men det bästa jag som icke insatt i frågan kan ge.

måndag 3 augusti 2009

Too much


Det fanns en gång för länge sedan ett tvprogram, ett listprogram vars namn jag behändigt glömt, men jag minns programledaren Cia Berg, och jag minns hennes klockrena tolkning av ett artistnamn. Tack, Cia Berg!

DNs Po Tidholm sätter ord på vad det är som gör Too Much Ledin så grundligt obehaglig bättre än jag någonsin skulle kunna göra själv. Läs här.

Förminskning

Då och då stöter man, här på nätet såväl som i den konkreta världen, på någon man hamnar i diskussion med om det ena eller det andra. I de allra flesta fall är det mycket givande, man upptäcker nya perspektiv på saker och ting, man lär sig saker, får ett och annat bekräftat och en och annan förutfattad mening kraschad. Berikande och roligt, och många gånger förefaller även övriga diskussionsdeltagare uppfatta det på ungefär samma sätt.

I de flesta fall är det så.

Men inte i alla. Ibland råkar man ut för en av dessa som bara måste ha rätt, som bara måste veta bäst, och som inte riktigt kan hantera att bli ifrågasatta eller ställda till svars. De är ofta män, ofta medelålders och har ofta särskilt svårt att hantera mothugg från en kvinna. Inte alltid, men ofta.

Deras första taktik i det läget brukar vara tappra försök att förminska motståndaren. Ty i en sådan här diskussion är man inte längre diskussionsdeltagare utan motståndare. Denna förminskning går till på olika sätt, det finns olika stilar även här, men ett vanligt sätt är att försöka förringa motståndarens diskussioninlägg genom att medvetet missförstå dem och konsekvent bemöta sin egen förmenta misstolkning snarare än det som sades. Genom att formulera om motståndarens inlägg i sitt eget svar, utifrån den önskade misstolkningen, erövrar man det och misstolkningen blir budskapet. Diskussionsmotståndaren tappar mark och förminskas i betydelse, både inför sig själv och inför publiken, tänkt eller verklig.

Eller så är det tänkt, åtminstone.

Taktiken är lätt att bemöta, men kräver ihärdighet och viss teknik. Man upprepar helt enkelt sitt budskap, med en liten beklagande kommentar om hur förargligt det var att det blev ett missförstånd. Var noga med att framhålla detta, varje gång. Det blev ett missförstånd, diskussionsmotståndaren misstolkade, ah så tråkigt att diskussionmotsåndaren missuppfattade, och förklara sedan med allt enklare ord för varje gång förminskningsförsöket upprepas.

En varning: håll hela tiden språket på en mycket vuxen nivå. Faller du för frestelsen att börja förenkla till barnspråksnivå förminskar du dig själv.

Träna nu på detta så tar vi en lektion till nästa vecka.

Lycka till!